Tillbaks på ”brottsplatsen”..

För 3 veckor sedan fick jag ett telefonsamtal från Kollegas Anita Täpp, vilken gjorde ett ganska stort reportage om oss som strejkade på Focus CRS i Fränsta i 66 dagar mars-maj 2013.
Hon ville komma upp och göra en uppföljning typ ”Vad hände sen?” Nu kunde iofs inte alla som strejkade komma p.g.a olika anledningar, men 3 av oss fanns iaf tillgängliga.
Resultatet av besöket? Det kan ni se i senaste numret av Kollega på nätet, det blev en hel serie artiklar om oss strejkande, Focus CRS och Peak Partners. (Vet inte när eller om det kommer med i pappersupplagan)
Foto: Marie Birkl
(Foto: Marie Birkl)
Tillbaka i Fränsta – ett år senare
För knappt ett år sedan bröt det ut en strejk på ett callcenter i Fränsta. De anställdas kamp för rimligare villkor och löner fick ett stort medialt genomslag. Nu har Kollega åkt tillbaka och träffat några av de som strejkade – och några som valde att jobba vidare ändå.

De trotsade strejken
De stod på andra sidan och valde att fortsätta jobba på callcentret i Fränsta när kollegorna stod utanför och strejkade för kollektivavtal. Nu vill de gärna berätta sin version – utan att be om ursäkt.


(Foto: Marie Birkl)
Fränstastrejken – vad handlade det om?
Den 21 mars förra året inledde anställda vid callcentret Focus CRS i Fränsta en strejk för att försöka få till schysta villkor genom kollektivavtal. Callcentret ägdes av investeringsbolaget Peak Partners, i Stockholm, som personalen skulle ragga kunder åt.

Svajig ekonomi i Fränstaföretag
Stora kostnader och blygsamma inkomster. Så kan man sammanfatta ekonomin för de inblandade bolagen i Fränstastrejken. Hur det ser ut i dag vet vi inte – bolagens representanter fortsätter nämligen att tiga som muren.

Seger i Fränsta, enligt Unionen
Unionens konfliktgeneral Bosse Hallberg anser att det går att dra två lärdomar av konflikten. För det första är det en förutsättning att de anställda håller ihop. I det avseendet lyckades man. Trots att strejken drog ut på tiden uppstod ingen splittring bland medlemmarna.

Fränsta ändrade inte bidragsreglerna
Fränstakonflikten ledde till en politisk debatt på riksnivå: Ska verkligen oseriösa företag kunna få företagsstöd från staten?

Liten sammanfattning av 2013 då..

Ja, det blev ett ganska händelserikt år 2013 när man tänker efter, inte för att det hände speciellt mycket under de första 2 månaderna. Men sen..

Antar att de flesta redan hört talas om denna händelse, men jag tar den ändå eftersom det blev en så stor händelse både lokalt och regionalt. Jag har då aldrig varit med om något liknande och kommer förmodligen aldrig att behöva vara det mer heller, jag tror de flesta skojjarna fått upp ögonen för att i Ånge kommun är det ingen mening att starta skojjarföretag och skita folk på näsan.

Jag jobbade som antagligen de flesta som följer bloggen redan känner till på Focus CRS i Fränsta, och hade så gjort sedan sommaren 2012.
Efter en hel del sänkningar av lönen och avskaffande av sjuklönen från Stockholmsfolkets sida så rann helt enkelt bägaren över, detta hade vi iofs redan börjat vidta åtgärder emot före årsskiftet 2012-2013, facket (Unionen) blev inkopplade ganska raskt när en en av tjejjerna fick besked om att hon inte skulle få någon sjuklön när hon hade kommit tillbaks efter 3 veckors sjukdom vill jag minnas att det var. Då pratar vi om en av dom som varit med sen starten i februari 2012 och egentligen var anställd ”på riktigt”.

Önskemål hos oss anställda om kollektivavtal eller någon form av ”hängavtal” fördes fram och förhandlingar mellan fack och företaget försökte åstadkommas, det visade sej dock vara som att tala med en vägg.
Vad kan man då använda för påtryckningsmedel mot en arbetsgivare som i princip skiter i sin personals önskemål?
Jo, eftersom företaget inte ville förhandla om saken så ansåg Unionen att vi helt enkelt tar och strejkar.

Den 21 mars 2013 klockan 09.00 klev en majoritet av de anställda upp från sina arbetsplatser och lämnade lokalen, de som skulle jobbat kvällspass slöt även dessa upp på parkeringen utanför.

Lite om första dagen kan man läsa om i min blogg här: Första strejkdagen

Detta var startskottet för ett jäkla hallå en tid framöver, iofs hade jag som fackligt aktiv haft med massmedia att göra tidigare, men aldrig ens i närheten av detta pådrag.
Vi fick besök av ett flertal journalister från södra Sverige, det gjordes intervjuer per telefon, en riksdagsman (S) och en partiledare (V) hälsade på, man hade debatt i riksdagen (Annie Lööv vs Jonas Sjöstedt).
Unionen har gjort en bra sammanfattning med denna sparade opinion/kampanjsida där man hittar massor av artiklar och kan se vilket enormt stöd vi fick under tiden vi strejkade. Jag tror vi hade besök av någon mest varje dag faktiskt, och då menar jag journalister och politiker, ”vanligt” trevligt folk från byarna var det flera stycken varje dag, det serverades berättelser av äldre människor om hur det var när dom själva strejkade för länge sedan, och allehanda förslag om vad vi borde göra med strejkbrytarna och företagsledningen. Tyvärr lämpar sej inte dessa förslag i tryck så… 🙂

Efter 66 dagar meddelade dock företaget att dom lägger ned, dvs dom vill inte att deras personal ska ha shyssta villkor. Här är historien:

Visst, det finns förstås folk som vill förringa vad vi gjorde och tyckte att vi gjorde fel.. Ja, man får tycka som man vill, men jag ångrar inte för en sekund att vi stod där ute och nästan frös häcken av oss stundvis. Focus CRS var ett oseriöst företag, agendan för vår var enkel, shyssta villkor eller stick tillbaks till därifrån ni kom.
Och ska man se på allt som hände omkring och efter denna händelse så är jag än mer övertygad om att vi gjorde det rätta, och jag tror nog samtliga inblandade är villiga att hålla med. Det blev en härlig sammanhållning och mot samma mål, många glada skratt och bus. Lite tråkigt dock så här efteråt när allt lagt sej, man tappar liksom kontakten med den sammansvetsade gruppen vi var, men livet går vidare och man återgår till vardagen och människor man umgicks med före strejken. Jag menar de flesta av oss kände ju inte varandra mer än via jobbet, det var ju stor spridning på ålder och var man kom ifrån.
Hur som haver gick man inte bara en erfarenhet rikare ur denna händelse, man träffade ju och lärde känna massor av nya människor och utvidgade sitt ”nätverk” en hel del. Jag kommer t.ex att engagera mej ganska mycket via en del av dessa nya kontakter nu inför valet i september hade jag tänkt, och jag hoppas kunna hjälpa till med lite opinionbildning via denna blogg bl.a, för det är ett jäkligt viktigt val i september. Om utformningen av bloggen blir densamma återstår att se, kanske det blir en egen ”politikflik”? Vi får se, det är ju inte dags riktigt ännu iaf. 🙂

När jag kikar igenom de bilder jag har från strejktiden så slår det mej att jag tror inte det finns någon bild på hela gänget, men denna är väl ganska nära iaf:

En rolig grej som jag nog aldrig kommer glömma är när vi körade bakom den lokala rockgruppen Keffrots till en låt som Glenn Keff gjort speciellt för oss och strejken. Här en film när vi kör den utanför kontoret hos Focus CRS:

Som om det inte vore nog så gjordes även en studioinspelningKMI, Klippens Musikindustris studio,. 🙂

Som grädde på moset blev vi även inbjudna att köra på Keffrots spelning under kulturnatten i Ånge, finns lite om det en bit ner i detta inlägg. ”Fredag och kulturnatt mm

Man pratar i hela landet om Lex Fränsta och att Fränsta kan förändra Sverige, fan tro’t. 🙂

Jaja, det finns en hel massa inlägg här på bloggen under tiden 21/3-27/5 ifall någon är intresserad av att läsa min berättelse från ”insidan” liksom, ingen skönlitteratur eller detaljerad dokumentär, bara lite om hur jag såg på saken från dag till dag. Jag författade f.ö en liten ska man kalla det Novell? Ja jag skrev iaf ner ett gäng rader som jag kallade ”Min Story ang. Focus CRS
Det blev några rader om strejken ser jag, iofs var jag beredd på det eftersom händelsen var en ganska stor sak enligt min uppfattning, och jag får väl tackat för visat intresse om du orkat läsa ända hit. 😉

Mer strejkrelaterat:
”De strejkande Unionen-medlemmarna i på CRS Focus i Fränsta fackets pris ”Årets stordåd”

Spinngalan 2013, 2 silver till Greenhill Relations och Unionen

Vad hände mer då?
Ja, det var nog mest bara vardag över sommaren. Det vanliga, grilla och må gott mellan varven, det är ju en del att göra när man bor i hus. Klippa gräs, ordna ved, klippa mer gräs och .. etc etc.. 🙂 Donat lite annat också, köpte en sån där luftvärmepump som kom på plats i oktober, en ganska liten och billig som ger max. 4,35Kw tror jag det var.. Helt ok för uppvärmningen på nedre våningen, men i källaren och på övre våningen ger den inte nån större skillnad. Nu spelar det ju egentligen ingen roll eftersom den är inköpt för att jag ev. ska kunna lämna hemmet några dygn även om det är kallt ute. Jag eldar ju med ved så det kyls ju ut ganska snabbt om jag inte eldar, men nu har jag möjligheten att t.ex resa bort över helgen utan att elementen fryser sönder om det skulle bli lite kyligt. Har förvisso elpatron i pannan, men den drar så mycket ström så den vill man ju inte använda.

En annan grej vad gällande sommaren/sensommaren var att flera i min bekantskapskrets skulle köpa ny bil, eller sälja, eller byta, hur som haver så var jag med som hjälpförare strax över 150 mil på en vecka när det var som värst, så man blev ganska berest i år kan man säga. Ja dom som känner mej vet ju att jag knappast gör anspråk på titeln Globetrotter iaf. 🙂

Häftigt i slutet av året, Ivar kom på besök..

Jisses vilken storm, fast jag kan väl inte påstå att jag personligen drabbades så hårt. En reva i en presenning, massor av tallkvistar på gräsmattan, en del skräp som blåst in på tomten och fastnat i staket och häck. Ja, blev ju utan ström över natten, försvann 21.15 på torsdagen 12/12 och fick tillbaks den precis när jag skulle tända i pannan dan efter vid 07.00. Ibland har man flyt.
Gjorde förstås ett inlägg här på bloggen med en hel del bilder på ”Ivar kikade förbi

Ja, sen då??
Julafton, och lite mysstämming till julfrukosten.
Tog och tände en brasa i öppenspisen som sotaren godkände på brandöversynen för några veckor sedan, kommer helt klart att användas mer ofta framöver. 🙂

Firade förstås jul, och som så många gånger tidigare hos min Mor. Julmat, Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och sen var det väl över.
Blir lite mindre julfira och kanske framför allt mindre julstämmning nu sedan sonen flyttade till eget med sin flickvän, men så är det ju, man vill ju ha eget och sköta sej själv även om det blir lite tomt för föräldrarna som inte får vara med och styra längre.. På gott och ont. 🙂

Nyårsafton, ja då tänkte jag faktiskt sitta hemma och glo på TV och skriva denna ”krönika”, men eftersom man är så populär så gick ju dom planerna i stöpet. 😉
Det blev en trevlig kväll med många glada skratt, eller asgarv rent av så en del kiknade.. Sällskapsspel är inte helt fel.

Over and out..

Spinngalan 2013..

Så var man hemma igen och har väl smält veckans ”happening” i Stockholm tror jag, så jag tänkte rapportera lite om den trippen eftersom jag var ensam här norrifrån som var med där.
Blev ju kontaktad för 2-2,5 vecka sedan av Carola från förbundskontoret (Unionen) i Stockholm med anledning av något jag aldrig hört talas om förr, Spinngalan 2013.
Det hela handlade om händelserna kring strejken i våras/somras på Focus CRS AB i Fränsta, ett callcenter ägt av Peak Partners AB i Stockholm.

Som kanske bekant var det ju en del uppmärksamhet kring den lilla strejken med stor betydelse, vad jag däremot inte visste var att ett PR-företag (Greenhill relations)också var involverat och skötte en del av upplägget som till största delen handlade om opinionsbildning på internet.
Dom flesta som följde händelserna har säkert kikat in på Unionens Opinionbildningssida som gjordes enbart för denna lilla strejk någon gång gissar jag.

Hur det nu var så ville Unionen/Greenhill att någon av de strejkande skulle närvara vid galan, och jag blev då först tillfrågad och tyckte väl att det kunde jag väl göra. 🙂
Efter lite mail/telefonkonsultation med Carola där nere så försvann väl en del av resfebern eller vad man ska kalla det, jag är ju inte direkt någon globetrotter, snarare en sån där som skulle kunna gå vilse på bussen. 😀

Hur som haver så kom torsdagen 21/11-2013 och det var dags.. Åkte med SJ, dvs fick vänta på tåget som skulle avgå 08.02, 08.19 började vi iaf rulla söderut.

Väl nere i Stockholm typ 20 minuter senare än tidtabellen så tog jag förstås och gick lite vilse, enligt uppgift och enligt medhavd karta skulle det vara typ 5-600 meters promenad till hotellet, men för min del blev det nog över 1 km innan jag kom fram. Hahaha.

Värt att nämna är väl kanske att jag frågade mej fram om vägen till hotellet eftersom jag förstod att jag skulle få gå en massa extra om jag tjurades på att ”kan själv”, pratade med 2 taxichaffisar som vänligt pekade och förklarade hur jag skulle gå, döm om min förvåning när dom som var mörkhyade varken hatade mej, misshandlade mej, rånade mej eller ens självmordsbombade mej. Man har ju läst lite om Sverigedemokrater som förklarar hur dom är, dom där utlänningarna. 😉
Dom jag pratade med var väldigt trevliga och hjälpsamma, och jag brukar oftast fråga taxichaffisar om vägen när jag är osäker, dom brukar ju hitta bra. 😉

Väl inne på hotellet började jag med att beundra utsikten från rummet. 😉

Jaja, det är ju höga hus överallt inne i stan så, det kan väl inte bli annat. 🙂
Gjorde mej snabbt hemmastadd, dvs hittade plats för laptopen och ordnade med internetuppkopplingen.

Minibar förstås.

Med tillhörande väl tilltagna priser.

Nog för att jag är välvuxen, men dubbelsäng? 🙂

Blev lite dötid fram till 16.00 när Carola skulle komma och hämta upp mej, så det var ingen brådska att göra sej klar.
Men så här såg jag ut efter dusch och rakning, redo för galamiddag.

Efter att Carola kikat förbi så skulle vi alla samlas på Acoustic Bar på hotell Scandic Grand Central för att sedan i gemensam trupp åka vidare till Tele 2 arena.

Här har vi Carola, Cissi och Johan.

Här är Lena och Jennie.

Grenhill-folket dök också upp, men jag knäppte tydligen inga kort på dom på Scandic.
Men sent om sider kom vi iaf iväg, och det blev bestämt att vi skulle ta tunnelbanan (Näe, ingen blev rånad, självmordsbombad eller nått ondskefullt av någon utländsk muslim där heller.) till Tele2-arenan vilket resulterade i att vi var kring 1 timme sena till galan. 😀
Alla bara hängde efter Matti tror jag det var, och han tänkte väl kanske inte så mycket på vart han gick, det pratades ju kors och tvärs så.. Jaja, fram kom vi iaf.
Här i garderoben där bl.a Gabriella från Greenhill och Johan som tidigare var på Unionen men numera är hos LO.

Väl inne i lokalen så letade vi rätt på vårt bord, tjusigt dukat var det.

Vid ingången fick vi en ”drinkbiljett”, för det skulle ju ”drinkas” och minglas innan det hela satte igång på riktigt s.a.s.. Här är min ”drink”. 😉

Utsikten mot scenen.

Kvällens program.

Och kvällens meny.

Maten då? Ja eftersom jag tycker om mat så satt man ju i väntans tider, det såg ju smarrigt ut det som stod i menyn. 😛

Det första i matväg som serverades, kändes lite torftigt tyckte både jag och bordsgrannen som lite försiktigt smakade på vad som senare visade sej vara hummersoppa.

Jo, den var inte ätklar när den ställdes fram, en stund senare kom en annan serverarfjälla med nån hummersåssky i en tillbringare och tömde på, det blev genast mycket matigare soppa. Hahaha

Varmrätten såg så smarrig ut att jag glömde ta kort innan jag hunnit smaka en bit av köttet. 🙂

Efterrätten till kaffet såg lustig ut, som om någon målat en rand med nån saftsoppa och sedan placerat en fudgekola mitt på tallriken.. Jaja, gott var det iaf.

För att sammanfatta galamiddagen kan man väl säga att det var hyfsat gott, annorlunda och portioner för småfåglar. 😉

Kvällens konferencierer var Fredrik Wikingsson (Filip och Fredrik) och Sigge Eklund (För mej okänd) som vi mest följde i storbilds-TV eftersom vi satt en bit från scenen och massa människor emellan.

Underhållning under kvällen stod Al Pitcher för, en kille från Nya Zeeland som körde stand-up huvudsakligen på Engelska, men friskt blandat med svordomar på Svenska. Svårt att få grepp om till en början, men efter en stund blev det rejäla skrattsalvor.

Cissi och Carola ser ut att ha roligt åt Al Pitcher. 🙂

Nu tror jag vi avrundar med lite blandade vimmelbilder..
Greenhill Relations var nominerade till 5 priser, och fick 2 silver, inte illa pinkat på en tillställning som jag hörde någon beskriva som ”en grammisgala” för PR-branschen. 🙂
Silver blev det i kategorierna ”Word of mouth” och ”årets nyskapare”.

Carola och Lena sitter och mår gott.

Gabriella (Greenhill) och Johan (LO)

Övre raden fr.v: Jag, Johan och Carola
Nedre raden fr.v: Jennie, Cissi och Lena

Johan, Matti, Jag och Jennie:

Jennie:

Matti, f.ö en av grundarna till Greenhill.

Matti framme vid scenen och hämtar pris. 🙂

En glad Johan.

Glada miner.

2 silver och idel glada miner på Johan, Jag, Matti och Jennie.

Jennie med stereo av silverrullar. 🙂

Johan, Jag, Matti och Jennie poserar i svartvitt. 🙂

Foto: Greenhill

(Nu har jag ”lånat” en del av bilderna från diverse inblandade på twitter och glömde källmärka dom, skulle det vara så att någon av bildägarna har något emot att jag publicerat något på min bloggsida så ber jag att du/ni säger till så plockar jag isf bort den/dom.)

Ja, det var väl lite om Stockholmsresan och Spinngalan 2013 som jag hade glädjen att få vara med om att uppleva med ett glatt gäng människor. 🙂 Från Unionen: Carola Andreasson, Lena Wirkkala, Cecilia Beskow, Jennie Zetterström och Johan Ulvenlöv(numera LO), Från Greenhill var det Matti Palm, Åsa Melin Mandre, Ulf Lindholm och Gabriella Lahti. Slöt upp gjorde även den för mej bekante bloggaren Johan ”Mitt i steget” Westerholm och en man i glasögon och skägg som jag dessvärre inte minns namnet på. Har jag glömt någon??

Jag vill också passa på att förtydliga att det är inte jag som vunnit något pris, utan att det är PR.bolaget Greenhill Relations som vunnit 2 silver för kampanjen om strejken som jag deltog i på Focus CRS i Fränsta. (Silver i kategorierna ”Word of mouth” och ”årets nyskapare”)
Men hur det än är så är vi många delaktiga i detta pris, vi strejkande som fick nog, Unionen som vi är medlemmar i och som vi kontaktade för hjälp ang. kollektivavtal med Focus CRS, Greenhill som i sin tur blev engagerade av Unionen, alla människor i bygden som stöttade oss strejkande och tyckte att vi gjorde rätt som strejkade för bättre villkor.. Ja, det är många pusselbitar som gjort att detta var möjligt, hade en enda saknats är jag inte säker på att det blev som det blev i slutklämmen. Tack allihopa..

Man bör heller inte förringa Focus CRS och Peak Partners insats i denna händelse, deras nonchalans och arrogans mot sina anställda var en stor bidragande orsak liksom den stora bristen på social kompetens hos ledningen.. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite synd, för med kompetent folk hade nog detta callcenter kunnat fortsätta bra många år i bygden. Nu tror jag emellertid inte att bolagsägarna själva planerat någon längre sejour i Fränsta, det finns iaf inget i deras agerande som tyder på det.

(Behöver jag nämna att jag gick ”vilse” när jag skulle från hotellet och till ”Centralen” när jag skulle resa hem också?)