Ja, i början av april ifjol 2012 så blev jag kontaktad av en god vän som undrade om jag inte skulle prova på att jobba för det nystartade företaget Focus CRS i Fränsta där han själv varit med sedan starten ~2 månader tidigare.

Eftersom jag hört talas om och läst en del om denna ”etablering” så tänkte jag både en och två gånger hur jag skulle göra, testa eller låta bli.
Jag var ju faktiskt både skeptisk och misstänksam mot denna företagsetablering redan första gången jag läste om det i lokala tidningarna, tog även upp det här i min blogg när det offentliggjordes att dom skulle starta upp det.
Det är ju så att det startats upp en hel del företag i kommunen och då mestadels i min hemby Ljungaverk om jag inte är helt fel ute. Dessa företag har körts på i 1-2 år tydligen beroende på hur länge man fått beviljat bidrag för rörelsen, därav min skepsis mot Focus CRS också.

Hur som haver så kom jag fram till att antalet dagar på stämplingen inte ökar av sej självt och att om min kompis rekommenderar jobbet så lär jag väl hoppa på båten medan det finns möjlighet. Sen är det ju kul att ringa och prata med folk, har ju gjort det förr också och trivts skapligt med det.

Sagt och gjort, jag var dit på anställningsintervju nån vecka senare och pratade med den förste kontorschefen Bengt som var ungefär hur trevlig som helst. Dock var det lite inkörningsproblem så det blev framflyttat några gånger innan jag kunde börja, men den 7 maj vill jag minnas att jag satte mej och började ringa iaf.

På anställningsintervjun fick jag veta att det handlade om provanställning 6 månader, månadslön på 15 000:- + provision och inte alls omöjligt att komma upp i 25-30 000:-/månad.
Vi skulle jobba 8 tim. dagpass och 6.5 tim. kvällspass, på kvällspassen skulle vi dock få betalt för 8 timmar eftersom det inte förekom någon OB-ersättning. Sjuklön var en självklarhet och diskuterades aldrig.
Inget avtal skrev på en gång, det skulle göras när folket från Stockholm besökte oss, för det var av någon anledning VD’n för Focus CRS som skulle skriva på dom. Hur man tänkte kan jag inte svara på, men dåvarande kontorschefen Bengt hade uppenbarligen inget mandat för något alls, inte undra på att han sade upp sej ganska snabbt.

Efter ungefär 2 veckors anställning så dök ägarna från Stockholm upp och avtal skulle skrivas på, men då hade man kommit överens med sej själva nere i Stockholm att ALLA skulle ha 85:-/timmen, ingen OB, ingen sjuklön, alla anställningar övergick även till timanställning vilken i praktiken innebar att du var anställd bara under den tid du satt i lokalen och jobbade, det innebar även att du kunde få gå på dagen om ledningen så ville. Detta innebar 1200-1300:- mindre per månad.
Vad gör man? Ja, rävsaxen hade ju slagit igen, man vill ju inte bara hoppa av och ta en straffmånad i arbetslöshet, men sökte efter annat jobb gjorde ju jag förstås liksom de allra flesta på företaget.

När jag väl började så hade redan 1 av de 3 teamleaders som var där på anställningsintervjun hoppat av. Inte så långt senare hoppade en till av, då var det min vän som rekommenderade arbetsplatsen som gav upp. Jag förstår honom.

Sen kom semestern, eftersom jag nyssens börjat så fanns ju ingen betald semester att ta ut=Jobba under sommaren.
Jag blev tillfrågad av Peak Partners VD, tillika Focus CRS’s vice VD tror jag han är om jag kunde tänka mej att ta ansvaret för Focus CRS rent praktiskt under tiden kontorschefen och den enda teamleadern hade semester, visst sa jag. Mina extra arbetsuppgifter handlade om att låsa upp och starta upp systemen på morgonen, stänga desamma om kvällen, kolla närvaro, rapportera närvaro till Stockholm och lite andra sysslor som hörde till, dvs försöka hålla personalen humör uppe och kontoret igång helt enkelt. Till hjälp fick jag då överta en Iphone med vilken jag skulle kunna kommunicera med Stockholmarna men även att använda för eget bruk sas det. Fördel 2-300:-/månaden med gratis mobiltelefon.

Efter semester blev det en del turbulens, kontorschefen hade hittat ett bättre jobb och hoppade av på stående fot, vet inte vad för avtal han hade, men man kan ju misstänka att det var kort eller ingen uppsägningstid från båda håll. Hur som haver miste vi en jäkla bra och trevlig kontorschef med hög social kompetens och omtyckt av alla på kontoret.

Nu minns jag inte riktigt datum och så, men kring månadsskiftet juli/augusti så kom Stockholmarna upp igen, med sej hade dom en nyrekrytering, en ny kontorschef. Rekryteringen hade gjort i Peak Partners VD’s familj, en bror till honom.
Den nye kontorschefens lite obstinata och klantiga entré var bl.a annat att kasta skit på den tidigare kontorschefen (Som var mäkta omtyckt skall tilläggas), Peak Partners VD var inte sen att instämma vill jag minnas, detta gjorde väl att förtroendet och respekten för den nya kontorschefen inte var på topp, iaf inte från min sida men jag tror många instämmer i detta.

Livet fortsatte sin gilla gång på kontoret, och resultaten förbättrades så smått, om det berodde på den nye kontorschefen eller att vi fick listor med nya tidigare oringda listor ska jag låta vara osagt, men sånt man benämner som fulsälj och oseriösa säljteknik blev iaf efter detta tillåtet. Mycket inbokningar, men inte så många som defacto dök upp.. Men visst, uppdyken ökade, det ska man inte ta ifrån honom..
Slutet av september, början oktober blev kontorschefen bestulen på sin företagsmobil, kontentan av detta blev att jag fick lämna ifrån mej den jag blev lovad av VD’n att fortsätta att använda utan restriktioner.
Minus 2-300:-/månaden, ingen som helst kompensation för detta gavs och missnöjet ökade än mer. Tror alla på kontoret sökte andra jobb för fullt vid den tiden.

I september blev en av de anställda varse om att det inte existerade någon sjukpenning från företagets sida efter att denne varit sjukskriven i 3 veckor om jag minns rätt, denne tog då kontakt med Unionen som sedan ville komma och besöka oss på företaget. Företaget sa dock blankt nej till att ge dom tillträde in på kontoret, så det första mötet mellan medlemmar och fack ägde rum ute på parkeringen efter jobbet en fredag. Själv var jag inte med på det och ej heller så engagerad eftersom Focus CRS bara var ett ”tillfälligt jobb”, jag och flera med mej sökte ju febrilt efter annan sysselsättning.
Men hur det nu var så tänkte jag om angående engagemang för kollektivavtal och kom väl fram till att jag måste väl dra mitt strå till stacken, det var ju trots allt mest unga människor med liten och i vissa fall ingen insikt i vad man har rätt att kräva av en arbetsgivare, så jag beslöt mej för att hänga med och hjälpa till så långt det bara gick så länge jag jobbade där. Så senare när vi höll första mötet på Ålsta folkhögskola så fanns undertecknad på plats. 🙂

I början av oktober hittade jag dock annat jobb och hoppade av Focus CRS, en firma i Sundsvall sökte folk och jag blev erbjuden jobb där.
Efter 1 veckas intern utbildning där så provade jag och en bekant som började där samtidigt att åka runt och presentera produkten och ev. sälja. Ganska trevligt att bearbeta folk i dörröppningen, men efter att ha granskat och hört lite om denna firma kändes det lite osäkert, dels att ligga ute med bensinpengar och egen bil, men även att åka runt i en bil man inte kunde lita på, det rörde sej ju om ett gång mil varje dag. Pratade med lite med kontorschefen på Focus CRS som när jag slutade sa att jag var välkommen tillbaks om det inte funkade som väntat på nya stället och vi kom överens om att jag kunde börja igen efter dessa 2 veckors bortavaro. Ett snack om högre lön nämndes, men det var inte aktuellt före årsskiftet nämnde kontorschefen, men OK, hade ju inget annat så..
Facket hade så smått börjat jobba på fallet, och jag själv hade redan nämnt några gånger att jag trodde utsikterna på en framtid för Focus CRS i Fränsta inte var möjlig utan kollektivavtal, men det var enligt kontorschefen inte aktuellt, inte de första åren som företaget fanns iaf.

Facket försökte förhandla med Focus CRS ledning ett antal gånger under vintern, men framåt februari ansågs nog de flesta vägarna provkörda.
Den 5 mars hade jag ett sk. utvecklingssamtal med kontorschefen, där pratades det om hur det gick och vad som ev. kunde förbättras. Kontorschefen kom med lite tips och hade väl inga större föreläsningar för mej, men personligen tyckte jag väl att det gått lite halvdant senare tid. Samtalet gled in på krav och att jag tyckte dom verkade låga, sen blev det prat om kollektivavtal och bättre löner vilket jag ansåg vara av stor vikt för företagets rykte och överlevnadsmöjligheter, det var ju ganska väl känt att det var stora problem med rekrytering till företaget. Efter en del diskussion så var det väl lite småirriterad stämning mellan oss, fast iofs inget ovanligt när vi diskuterat om något.
I samma veva som detta hände så florerade det mail ang. ev. kommande varsel med ev. påföljande strejk, och av vad vi förstått senare så var det någon på Unionens skicklista av medlemmarna som ”läckt” information om detta till kontorschefen. Ingen nämnd och ingen klämd, men för oss inblandade står det ganska klart vem som läckt om sitt mail från Unionen..

Dagen efter, den 6 mars blev jag under den sista arbetstimmen för dagen inkallad på kontoret, kontorschefen informerade mej då om att jag hade en sk. intermitent anställning och undrade om jag förstod vad detta innebar. Ja, det gjorde jag, det var ju den här behovs/timanställnigen man införde strax efter att jag började på företaget i maj året innan.
Han frågade flera gånger och förklarade att företaget inte längre ”hade behov av mina tjänster” men att dom skulle höra av sej om behov uppstod framöver. Ok, det var bara att lämna byggnaden då enligt vad kontorschefen sade. Jag bad honom ordna ett arbetsgivarintyg till mej så snart som möjligt innan jag lämnade hans kontor.

Jag lämnade arbetsplatsen ungefär en halvtimme före arbetsdagens slut och for hem. Väl hemma så tänkte jag att jag skulle meddela mina arbetskamrater om min privata mailadress och att säga hej då liksom.
Jag loggade in på min jobbmail som var en sk. webbmail, men han inte ens skriva klart förrän mailen helt enkelt lades ned. Kontorschefen hade alltså väldigt bråttom att stänga ned min jobbmail, så mitt mail till arbetskamraterna hanns inte med att skickas plus att alla mina lönespecar som låg på mailen blev oåtkomliga.
Fick i efterhand reda på att det hållits ett möte direkt efter att jag lämnat platsen där det bl.a framkom att företagsledningen fått tillgång till det där mailet som jag nämnde tidigare, noterbart är också att det inte skickats ut till någon via företagsmailen, så helt klart hade någon läckt om vad som komma skulle.
Jag ser detta som ett resultat av att jag vid flertalet gånger hävdat att företaget inte kommer att klara sej utan kollektivavtal så det blir shysstare löner och arbetsvillkor.

Att jag skickats hem berodde enligt företaget i första skedet på arbetsbrist, detta trotts att man hade annonser ute och sökte folk, dels på blocket och dels på Mitthögskolans hemsida.

Den 18 mars fick Unionen svar på sin förhandlingsframställan ang. ev. kränkning av föreningsrätten i mitt fall p.g.a att jag ville ha kollektivavtal på arbetsplatsen och vid flertalet gånger framfört detta.
Den 19 mars får jag ett mail från kontorschefen där han kortfattat och utan krusiduller undrar om jag kan komma in och jobba dagpass dagen efter. Det är det första jag hört från Focus CRS sedan den 6 mars när jag blev hemskickad fö.
Jag skickar ett svar att det går bra, men det studsar direkt tillbaks till mej. Kontorschefen hade tydligen placerat mej i något slags SPAM-filter (bl.spamcop.net), så tanken var nog kanske bara mest att visa att jag erbjudits möjlighet att jobba, eller så en tavla och att han fått direktiv uppifrån att han måste erbjuda mej att jobba så här dagen efter att förhandlingsframställan hamnat på Stockholmarnas bord.

Hur som haver så har jag flera mailadresser, så jag skickade ett svar via min hotmail istället där jag även påpekade att han placerat mej i SPAM-filtret.
Jag for iväg på jobbet den 20 mars, där konstaterar jag snabbt att mitt inlogg på windows inte längre fungerar, jag får helt enkelt använda teamleaderns inlogg för att komma in till min Dialerinlogg. Detta innebär ju även att jag inte kommer åt mina anteckningar och manus som jag hade på ”skrivbordet” i min windowsprofil. Mailen borta och windowsinlogget borta, placerad i SPAM-filtret på hans inkommande mail, någon som tror att kontorschefen hade för avsikt att någonsin kontakta mej för att jobba där fler gånger? 😉

När jag sedan kom hem så hade han återigen skickat ett mail (Det kom 16.33, jag for från jobbet vid 16.45) istället för att fråga mej medan jag var kvar om jag kunde jobba kvällspass dagen efter, dvs den 21 mars p.g.a att en kille var sjuk. (Men jobbade iaf dagen efter vad jag kunde se) Nu visste ju både han och jag mycket väl att strejken skulle dra igång kl. 09.00 den dagen.. Provokativt? Näerå, inte alls..
Jag svarade iaf att jag var tvungen att avböja p.g.a att jag var uttagen i strejk.

Och resten är väl mer eller mindre historia nu..
Det är dock processer riktade mot detta företag som antagligen kommer att dra ut på tiden, men kontentan av det hela är väl att det kan bli en ganska dyr historia för dessa girigbukar innan allt är klart.

Jamenvisst ja, arbetsgivarintyget jag begärde den 6 mars kom förresten med posten… 14 maj.. Det efter en jäkla massa mailkorrespondens.

För övrigt kan man konstatera att det är samma firmatecknare på både Focus CRS som i Peak Partners, man kan fråga sej hur effektivt Peak Partners kan förvalta och öka värde på kapital när man inte ens anser sej ha råd att teckna kollektivavtal och tillse att deras personal på Focus CRS i Fränsta får en schysst lön och schyssta anställningsvillkor trots att man uppbär bidrag?

Dagens lästips (Publicerades igår förvisso.) 🙂
Martin Mobergs betraktelser:
”Strejken i Fränsta nu över, men inte kampen som sådan…”
”…men den kamp som de drygt tiotalet strejkande höll ut i drygt två månader är så mycket mer än bara ett litet callcenterföretag utanför Ånge i Västernorrland, där arbetsgivaren Peak Partners envetet under hela resans gång vägrat att teckna kollektivavtal och istället beslutade sig för att lägga ned fr o m slutet på innevarande månad. Det har nu skett och så här skriver Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida idag…”

AB’s Ingvar Persson:
”De stod upp för våra rättigheter”
”Natten till i går tog den slut, fackförbundet Unionens strejk mot telefonbokningsbolaget Focus CRS i Fränsta utanför Ånge. I 66 dygn höll de strejkande ut. Nu finns det inte längre någon arbetsgivare att strejka mot.
Bolagets ägare – konsultföretaget Peak Partner i Stockholm – valde att lägga ner företaget hellre än att acceptera de anställdas krav på rimliga villkor och ett kollektivavtal.”