Jodå, det var inte det lättaste att få tag i dessa delikatesser i år, men för nån vecka sedan fick jag efter resultatlöst letande ett tips om att dom fått hem ett parti på ICA i Fränsta, dessvärre bara fileèr från Oskars salteri, eller Stockholmsvarianten som jag kallar det. Jaja, i brist på bröd äter man limpa heter det ju, så det var väl bara att shoppa loss. 2 burkar a 130 spänn kändes mer än hutlöst, men men… Traditioner är traditioner, och surströmming är ju så fruktansvärt gott så vad gör man..

Igår var det i alla fall dags, Mor och jag skulle dela på en burk (10-12 st), men det visade sig senare ligga 15 st i burken.  9 till mig och 6 till Mor. 🙂

Som sig bör så serverades det till nypärer, hackad gul lök och Gene hårt tunnbröd. Mor har någon fix idè om att ha tomater och gräddfil eller om det var creme fraich till, men det brukar jag hoppa över. Tunnbröd med ost (Jarlsberg,), där går gränsen. 😀

Här har första omgången gjort entrè på min tallrik.

Eftersom jag aldrig provat Stockholmsversionen tidigare så var jag en smula skeptiskt, hade hört av bekanta att den smakade konstigt salt och vad fadd i smaken, och det som retade mig mest var att det inte skulle finnas någon ”kaviar” att äta på tunnbrödet. Ja rensade strömmingar innehåller ju ingen rom vilket jag personligen anser vara det gottaste när man äter surströmming. Hur som haver högg vi in med glupande aptit och jag må säga att det var helt ok strömming smakmässigt, den var även fast och fin och det gick ju fort att lassa i sig eftersom de enda förarbetet bestod i att skala pärer. Ja ryggfenan satt ju kvar förstås, så nån sekunds rensning av strömmingen blev det ju.

Avslutningsvis så tycker jag inte man ska rygga för Oskars filèer, dom är helt klart ett alternativ i brist på riktig surströmming. Det enda tråkiga var avsaknandet av rom som sagt.
Tråkigt nog så läste jag att Oskars antagligen kommer lägga ner sin verksamhet p.g.a dåligt fiske, det känns jäkligt tråkigt eftersom det enligt mig är den godaste, då den vanliga gula burken.
🙁