Så var man hemma igen och har väl smält veckans ”happening” i Stockholm tror jag, så jag tänkte rapportera lite om den trippen eftersom jag var ensam här norrifrån som var med där.
Blev ju kontaktad för 2-2,5 vecka sedan av Carola från förbundskontoret (Unionen) i Stockholm med anledning av något jag aldrig hört talas om förr, Spinngalan 2013.
Det hela handlade om händelserna kring strejken i våras/somras på Focus CRS AB i Fränsta, ett callcenter ägt av Peak Partners AB i Stockholm.
Som kanske bekant var det ju en del uppmärksamhet kring den lilla strejken med stor betydelse, vad jag däremot inte visste var att ett PR-företag (Greenhill relations)också var involverat och skötte en del av upplägget som till största delen handlade om opinionsbildning på internet.
Dom flesta som följde händelserna har säkert kikat in på Unionens Opinionbildningssida som gjordes enbart för denna lilla strejk någon gång gissar jag.
Hur det nu var så ville Unionen/Greenhill att någon av de strejkande skulle närvara vid galan, och jag blev då först tillfrågad och tyckte väl att det kunde jag väl göra. 🙂
Efter lite mail/telefonkonsultation med Carola där nere så försvann väl en del av resfebern eller vad man ska kalla det, jag är ju inte direkt någon globetrotter, snarare en sån där som skulle kunna gå vilse på bussen. 😀
Hur som haver så kom torsdagen 21/11-2013 och det var dags.. Åkte med SJ, dvs fick vänta på tåget som skulle avgå 08.02, 08.19 började vi iaf rulla söderut.
Väl nere i Stockholm typ 20 minuter senare än tidtabellen så tog jag förstås och gick lite vilse, enligt uppgift och enligt medhavd karta skulle det vara typ 5-600 meters promenad till hotellet, men för min del blev det nog över 1 km innan jag kom fram. Hahaha.
Värt att nämna är väl kanske att jag frågade mej fram om vägen till hotellet eftersom jag förstod att jag skulle få gå en massa extra om jag tjurades på att ”kan själv”, pratade med 2 taxichaffisar som vänligt pekade och förklarade hur jag skulle gå, döm om min förvåning när dom som var mörkhyade varken hatade mej, misshandlade mej, rånade mej eller ens självmordsbombade mej. Man har ju läst lite om Sverigedemokrater som förklarar hur dom är, dom där utlänningarna. 😉
Dom jag pratade med var väldigt trevliga och hjälpsamma, och jag brukar oftast fråga taxichaffisar om vägen när jag är osäker, dom brukar ju hitta bra. 😉
Väl inne på hotellet började jag med att beundra utsikten från rummet. 😉
Jaja, det är ju höga hus överallt inne i stan så, det kan väl inte bli annat. 🙂
Gjorde mej snabbt hemmastadd, dvs hittade plats för laptopen och ordnade med internetuppkopplingen.
Minibar förstås.
Med tillhörande väl tilltagna priser.
Nog för att jag är välvuxen, men dubbelsäng? 🙂
Blev lite dötid fram till 16.00 när Carola skulle komma och hämta upp mej, så det var ingen brådska att göra sej klar.
Men så här såg jag ut efter dusch och rakning, redo för galamiddag.
Efter att Carola kikat förbi så skulle vi alla samlas på Acoustic Bar på hotell Scandic Grand Central för att sedan i gemensam trupp åka vidare till Tele 2 arena.
Här har vi Carola, Cissi och Johan.
Här är Lena och Jennie.
Grenhill-folket dök också upp, men jag knäppte tydligen inga kort på dom på Scandic.
Men sent om sider kom vi iaf iväg, och det blev bestämt att vi skulle ta tunnelbanan (Näe, ingen blev rånad, självmordsbombad eller nått ondskefullt av någon utländsk muslim där heller.) till Tele2-arenan vilket resulterade i att vi var kring 1 timme sena till galan. 😀
Alla bara hängde efter Matti tror jag det var, och han tänkte väl kanske inte så mycket på vart han gick, det pratades ju kors och tvärs så.. Jaja, fram kom vi iaf.
Här i garderoben där bl.a Gabriella från Greenhill och Johan som tidigare var på Unionen men numera är hos LO.
Väl inne i lokalen så letade vi rätt på vårt bord, tjusigt dukat var det.
Vid ingången fick vi en ”drinkbiljett”, för det skulle ju ”drinkas” och minglas innan det hela satte igång på riktigt s.a.s.. Här är min ”drink”. 😉
Utsikten mot scenen.
Kvällens program.
Och kvällens meny.
Maten då? Ja eftersom jag tycker om mat så satt man ju i väntans tider, det såg ju smarrigt ut det som stod i menyn. 😛
Det första i matväg som serverades, kändes lite torftigt tyckte både jag och bordsgrannen som lite försiktigt smakade på vad som senare visade sej vara hummersoppa.
Jo, den var inte ätklar när den ställdes fram, en stund senare kom en annan serverarfjälla med nån hummersåssky i en tillbringare och tömde på, det blev genast mycket matigare soppa. Hahaha
Varmrätten såg så smarrig ut att jag glömde ta kort innan jag hunnit smaka en bit av köttet. 🙂
Efterrätten till kaffet såg lustig ut, som om någon målat en rand med nån saftsoppa och sedan placerat en fudgekola mitt på tallriken.. Jaja, gott var det iaf.
För att sammanfatta galamiddagen kan man väl säga att det var hyfsat gott, annorlunda och portioner för småfåglar. 😉
Kvällens konferencierer var Fredrik Wikingsson (Filip och Fredrik) och Sigge Eklund (För mej okänd) som vi mest följde i storbilds-TV eftersom vi satt en bit från scenen och massa människor emellan.
Underhållning under kvällen stod Al Pitcher för, en kille från Nya Zeeland som körde stand-up huvudsakligen på Engelska, men friskt blandat med svordomar på Svenska. Svårt att få grepp om till en början, men efter en stund blev det rejäla skrattsalvor.
Cissi och Carola ser ut att ha roligt åt Al Pitcher. 🙂
Nu tror jag vi avrundar med lite blandade vimmelbilder..
Greenhill Relations var nominerade till 5 priser, och fick 2 silver, inte illa pinkat på en tillställning som jag hörde någon beskriva som ”en grammisgala” för PR-branschen. 🙂
Silver blev det i kategorierna ”Word of mouth” och ”årets nyskapare”.
Carola och Lena sitter och mår gott.
Gabriella (Greenhill) och Johan (LO)
Övre raden fr.v: Jag, Johan och Carola
Nedre raden fr.v: Jennie, Cissi och Lena
Johan, Matti, Jag och Jennie:
Jennie:
Matti, f.ö en av grundarna till Greenhill.
Matti framme vid scenen och hämtar pris. 🙂
En glad Johan.
Glada miner.
2 silver och idel glada miner på Johan, Jag, Matti och Jennie.
Jennie med stereo av silverrullar. 🙂
Johan, Jag, Matti och Jennie poserar i svartvitt. 🙂
Foto: Greenhill
(Nu har jag ”lånat” en del av bilderna från diverse inblandade på twitter och glömde källmärka dom, skulle det vara så att någon av bildägarna har något emot att jag publicerat något på min bloggsida så ber jag att du/ni säger till så plockar jag isf bort den/dom.)
Ja, det var väl lite om Stockholmsresan och Spinngalan 2013 som jag hade glädjen att få vara med om att uppleva med ett glatt gäng människor. 🙂 Från Unionen: Carola Andreasson, Lena Wirkkala, Cecilia Beskow, Jennie Zetterström och Johan Ulvenlöv(numera LO), Från Greenhill var det Matti Palm, Åsa Melin Mandre, Ulf Lindholm och Gabriella Lahti. Slöt upp gjorde även den för mej bekante bloggaren Johan ”Mitt i steget” Westerholm och en man i glasögon och skägg som jag dessvärre inte minns namnet på. Har jag glömt någon??
Jag vill också passa på att förtydliga att det är inte jag som vunnit något pris, utan att det är PR.bolaget Greenhill Relations som vunnit 2 silver för kampanjen om strejken som jag deltog i på Focus CRS i Fränsta. (Silver i kategorierna ”Word of mouth” och ”årets nyskapare”)
Men hur det än är så är vi många delaktiga i detta pris, vi strejkande som fick nog, Unionen som vi är medlemmar i och som vi kontaktade för hjälp ang. kollektivavtal med Focus CRS, Greenhill som i sin tur blev engagerade av Unionen, alla människor i bygden som stöttade oss strejkande och tyckte att vi gjorde rätt som strejkade för bättre villkor.. Ja, det är många pusselbitar som gjort att detta var möjligt, hade en enda saknats är jag inte säker på att det blev som det blev i slutklämmen. Tack allihopa..
Man bör heller inte förringa Focus CRS och Peak Partners insats i denna händelse, deras nonchalans och arrogans mot sina anställda var en stor bidragande orsak liksom den stora bristen på social kompetens hos ledningen.. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite synd, för med kompetent folk hade nog detta callcenter kunnat fortsätta bra många år i bygden. Nu tror jag emellertid inte att bolagsägarna själva planerat någon längre sejour i Fränsta, det finns iaf inget i deras agerande som tyder på det.
(Behöver jag nämna att jag gick ”vilse” när jag skulle från hotellet och till ”Centralen” när jag skulle resa hem också?)
