Liten minneskavalkad från 1985/86/87..

Publicerat av
Svara

Plockade undan och körde bort skrot från garaget med hjälp av Lilith igår och hittade (som vanligt) en massa grejjer som man ju inte kan kasta på tippen, däribland ett fotoalbum från mitten av 80-talet. Mest bilder från lumpartiden på I 21 i Sollefteå 1985/86 av vilka jag tänkte lägga upp några här. Dessa foton är ”fotade” med mobilen så de är ganska suddiga, kan ju vara lämpligt ifall några av de avbildade inte vill vara med officiellt, OCH jag VAR smalare på den tiden, det är inte blurrat för att se så ut. 🙂
Först ut delar av 3:e kompaniet och vaktgruppen jag tillhörde, ja jag gjorde först 3 månaders grundutbildning och resten av tiden som Kasernvakt/Ordonnans på valp och lastbil. Det ser ut som Thyr, Nilsson (Borlängegänget), Hellberg, Ewert?, Werner, Mogren/Modin? och Gustafsson.


Här en vaktkollega (Tångring) utan sele, Ewert, Blom och Löken.


Här är undertecknad iförd vaktselen utanför vaktkuren.


En kompis (Thyr) från Hälsingland vilken jag fortfarande har lite sporadisk kontakt med. En lustig anekdot: Ett par dagar efter att jag blev pappa den 18 juli 1994 ringde han och gratulerade, han berättade då också att han blivit pappa igen samma dag, fast till 2 grabbar. 🙂


Ett på mig i full vaktmundering.


Lite tuktning av Hellberg (Hebbe) och jeepen jag lyckades köra omkull med. 🙂


Inne på kontoret, kanske jag skriver rapport om omkullkörningen, eller kanske dygnsrapport, har ingen aning faktiskt.


Här från muckardagen, torde ha varit 8 augusti 1986 eftersom det var samma dag som Stöde marknad drog igång, (Det var ju målet för muckarfesten när man kom hem till Sundsvall där jag bodde då) blev inga bilder därifrån dock (Tack o lov) 🙂
Här en bild på mig och Berglund på väg ut mot kasernvakten.


Jag och Thyr går ut genom grindarna en sista gång.


Fick en egen lite speciell namnbricka som bars sista dagarna på regementet. 🙂

Kan ha varit någon av killarna från Ö-vik som gjorde den, Wernholm eller Lindahl möjligen.

Sist en bild som väl inte har med lumpen att göra, men kanske inte så långt efteråt eftersom det är från min lägenhet på Söndagsvägen i Ljustadalen där jag bodde bra precis 1 år 1986-87, sedan flyttade jag hem på Ljungaverk igen.
Lisa o Susanne hälsar på och tar nån drink i soffan, hoppas dom inte misstycker att vara med på bild här.

Ja, det var det. Hittade några andra fotoalbum också, men det tar vi en annan gång. Ska försöka scanna in både de här korten plus andra så det syns bättre vad de föreställer.

Telefonkö i 3 timmar..

Publicerat av
Svara

Idag var jag ålagd att ringa AF någon gång mellan 09.00-15.00. hamnade naturligtvis i en telefonkö av sällan skådat slag.
Meddelandet på Kivra började:
”Dags för telefonmöte”
Hej
Vi har bokat in dig för en uppföljning bla bla bla.
Jag skulle ringa 0771-416 16 och säga ”uppföljning” eller ”avstämning” i telefonsvararen och sedan verifiera mig med Bank-ID vilket jag också gjorde.
Tanken var väl att jag inom kort skulle kopplas till en handläggare och prata en stund.
När jag äntrade telefonkön hade jag plats 47, efter en halvtimme 45….
Efter dryga timmen plats 34

2 timmar, plats 10

2 och en halv timme, plats 9

Efter nästan 2 timmar och 55 minuter, dvs inte fullt 3 timmar fick jag äntligen prata med en människa som förvisso pratade knagglig svenska, men det gick skapligt att lista ut vad hon sa iaf.

Jag ställer mig frågan, ska man verkligen behöva acceptera sådant här bara för att man är arbetslös? Är det ok att en myndighet behandlar redan utsatta människor så här i Sverige 2026? Varför kan inte AF skicka ett meddelande att vi ringer dig den och den dagen den och den tiden, det finns inte ens en mailadress att kontakta AF på numera, man ska ringa till samma växel oavsett ärende och sitta i telefonkö, kanske flera timmar.

Nåväl, efter köandet och det korta samtalet var det hög tid att åka till Fränsta och hämta ut lite medicin, numera helt utan rabatt och högkostnadsskydd, då är det dyrt att dras med kroniska sjukdomar. :-/
När jag parkerar bilen och ska gå in möts jag av denna syn på den lilla gräsmattan mellan parkeringen och Apoteket. Nån jävel har tydligen gjort sig besväret att ta upp skit efter sin hund i en påse, bara för att sedan slänga påsen på marken vid parkeringen. Vilket jävla folk det finns.

Hur som haver, livet går vidare och mat skall lagas och ätas. Idag blev det strimlad kycklingfilé i ”Skitsursås” och ris.
Jag brukar strimla och fräsa på kycklingen i min järngryta först.

Under tiden jag gör det så brukar jag koka upp vattnet till latmansriset i en rymlig kastrull.

Fusksåsen jag brukar använda brukar jag blanda ut med lite vanlig sötsur sås på flaska, lite tacosås, rostad lök och tabasco. Lite salt, curry och peppar också förresten.

Så småningom hamnade alltihopa på tallriken och blev minst sagt skitgott.

Hälsade på Pappa idag..

Publicerat av
Svara

Japp, idag har jag, Lilith och Jenny hälsat på Pappa/Farfar på Lindgården i Haga/Sundsvall. Först var vi hem till Jenny på Skönsmon och fick oss lite lunch i magen, sen drog vi iväg till Pappa/Farfar. Han hade precis ätit lunch han också så det blev lagom med kaffe vi hade med på maten så att säga. Blev en mazarin också, hann med och fota Pappas mazarin, dom andra strök med fort. 🙂

Efter fikat blev det sedvanlig poängpoker, nu när vi spelar börjar det märkas hur Pappa blir allt sämre med sin Alzheimers. Numera så så tappar han fokus och glömmer vad han gör/spelar redan i första omgången medan det för 1 år sedan gick ganska bra i 3 omgångar. Hur som haver visade han ändå att gammal är äldst i andra omgången där han vann med 55 poäng, Lilith kom tvåa med endast 20 poäng, jag 13 och Jenny 9.
Första svängen var det jag som vann, fast inte lika överlägset.

Jaja, det gick ganska bra även om det rörde ihop sig lite för Pappa några gånger. Här en bra hand jag fick en gång.

Det är alltid lika tråkigt och jobbigt att åka därifrån, både för Pappa/Farfar och oss anhöriga, han frågar jämt när han ska få åka hem och påtalar att han har en sån hemlängtan. Han förstår inte varför han är på Lindgården, och vi nödljuger att han är där på rehablitering efter att han bröt lårbenshalsen vilket han har minnesfragment av…ibland.
Men det skulle ju inte fungera att han bor hemma i det tillstånd han hamnat i nu senaste året. Det känns hemskt att säga, men Pappa är sig inte längre lik, det är långt ifrån den Pappa och förebild jag hade när jag växte upp, han som kunde allt och hade svar på det mesta man funderade över, man får väl vara glad så länge han fortfarande känner igen oss, eller åtminstone verkar känna igen oss. :-/