Hög sommarfaktor idag faktiskt.
Har inte hänt mycket idag, varit och handlat åt Mor och fikade lite efter det. Kaffe och sån där kanellängd som hon bakade ofta när jag växte upp, denna är dock inhandlad på Coop i Fränsta, men riktigt god den också. 😛
Hon har tydligen kaffemuggar som är i ropet just nu, mon amie tror jag mönstret heter. 🙂
Plockade undan och körde bort skrot från garaget med hjälp av Lilith igår och hittade (som vanligt) en massa grejjer som man ju inte kan kasta på tippen, däribland ett fotoalbum från mitten av 80-talet. Mest bilder från lumpartiden på I 21 i Sollefteå 1985/86 av vilka jag tänkte lägga upp några här. Dessa foton är ”fotade” med mobilen så de är ganska suddiga, kan ju vara lämpligt ifall några av de avbildade inte vill vara med officiellt, OCH jag VAR smalare på den tiden, det är inte blurrat för att se så ut. 🙂
Först ut delar av 3:e kompaniet och vaktgruppen jag tillhörde, ja jag gjorde först 3 månaders grundutbildning och resten av tiden som Kasernvakt/Ordonnans på valp och lastbil. Det ser ut som Thyr, Nilsson (Borlängegänget), Hellberg, Ewert?, Werner, Mogren/Modin? och Gustafsson.
Här en vaktkollega (Tångring) utan sele, Ewert, Blom och Löken.
Här är undertecknad iförd vaktselen utanför vaktkuren.
En kompis (Thyr) från Hälsingland vilken jag fortfarande har lite sporadisk kontakt med. En lustig anekdot: Ett par dagar efter att jag blev pappa den 18 juli 1994 ringde han och gratulerade, han berättade då också att han blivit pappa igen samma dag, fast till 2 grabbar. 🙂
Ett på mig i full vaktmundering.
Lite tuktning av Hellberg (Hebbe) och jeepen jag lyckades köra omkull med. 🙂
Inne på kontoret, kanske jag skriver rapport om omkullkörningen, eller kanske dygnsrapport, har ingen aning faktiskt.
Här från muckardagen, torde ha varit 8 augusti 1986 eftersom det var samma dag som Stöde marknad drog igång, (Det var ju målet för muckarfesten när man kom hem till Sundsvall där jag bodde då) blev inga bilder därifrån dock (Tack o lov) 🙂
Här en bild på mig och Berglund på väg ut mot kasernvakten.
Jag och Thyr går ut genom grindarna en sista gång.
Fick en egen lite speciell namnbricka som bars sista dagarna på regementet. 🙂
Kan ha varit någon av killarna från Ö-vik som gjorde den, Wernholm eller Lindahl möjligen.
Sist en bild som väl inte har med lumpen att göra, men kanske inte så långt efteråt eftersom det är från min lägenhet på Söndagsvägen i Ljustadalen där jag bodde bra precis 1 år 1986-87, sedan flyttade jag hem på Ljungaverk igen.
Lisa o Susanne hälsar på och tar nån drink i soffan, hoppas dom inte misstycker att vara med på bild här.
Ja, det var det. Hittade några andra fotoalbum också, men det tar vi en annan gång. Ska försöka scanna in både de här korten plus andra så det syns bättre vad de föreställer.
Japp, idag har jag, Lilith och Jenny hälsat på Pappa/Farfar på Lindgården i Haga/Sundsvall. Först var vi hem till Jenny på Skönsmon och fick oss lite lunch i magen, sen drog vi iväg till Pappa/Farfar. Han hade precis ätit lunch han också så det blev lagom med kaffe vi hade med på maten så att säga. Blev en mazarin också, hann med och fota Pappas mazarin, dom andra strök med fort. 🙂
Efter fikat blev det sedvanlig poängpoker, nu när vi spelar börjar det märkas hur Pappa blir allt sämre med sin Alzheimers. Numera så så tappar han fokus och glömmer vad han gör/spelar redan i första omgången medan det för 1 år sedan gick ganska bra i 3 omgångar. Hur som haver visade han ändå att gammal är äldst i andra omgången där han vann med 55 poäng, Lilith kom tvåa med endast 20 poäng, jag 13 och Jenny 9.
Första svängen var det jag som vann, fast inte lika överlägset.
Jaja, det gick ganska bra även om det rörde ihop sig lite för Pappa några gånger. Här en bra hand jag fick en gång.
Det är alltid lika tråkigt och jobbigt att åka därifrån, både för Pappa/Farfar och oss anhöriga, han frågar jämt när han ska få åka hem och påtalar att han har en sån hemlängtan. Han förstår inte varför han är på Lindgården, och vi nödljuger att han är där på rehablitering efter att han bröt lårbenshalsen vilket han har minnesfragment av…ibland.
Men det skulle ju inte fungera att han bor hemma i det tillstånd han hamnat i nu senaste året. Det känns hemskt att säga, men Pappa är sig inte längre lik, det är långt ifrån den Pappa och förebild jag hade när jag växte upp, han som kunde allt och hade svar på det mesta man funderade över, man får väl vara glad så länge han fortfarande känner igen oss, eller åtminstone verkar känna igen oss. :-/