”Videobeviset: ”Vänsterextrem” journalistmisshandel var en bluff!”
”Mediernas påstådda vänsterextrema misshandel av en journalist i samband med den stora antirasistiska demonstrationen i Stockholm under tisdagskvällen visade sig vara en dragkamp om en sladd.
Först gick Nyheter Idags Chang Frick ut på mikrobloggen Twitter och förklarade att han hade blivit misshandlad under den antirasistiska demonstrationen mot att Stockholms Länstrafik sätter upp rasistisk reklam. Något som snabbt plockades upp och fördes ut till allmänheten. Inte minst i systemtrogna och högerradikala medier.”

Naturligtvis hakade diverse högermänniskor på och ondgjorde sej över en sak där gärningsman saknas och ingen som helst misstänkt finns (Kanske mest p.g.a att ingen misshandel förekommit?). Att vår välkända länk/citatdrottning i Viskan kände sej förstås tvungen att göra ett uttalande på Facebook var ju ganska självklart, så jag var ju tvungen att kika dumheterna och blev s.a.s inte besviken.

Eftersom hon ofta orerar om SD’s framgångar och sedan i detta inlägg insinuerar att ”Det går snabbt utför med Sverige.. Riktigt skrämmande” måste jag faktiskt hålla med. SD har gått från 12,9% av väljarna i september ifjol till enligt osäkra mätningsmetoder ~20.0% nu häromveckan. Ja, det är skrämmande och innebär utan tvekan att det går utför med Sverige i rasande fart med tanke på hur det egoistiska kännetecknande för fascismen äter sej in i folkhemmet. Du har helt rätt Christina.

Ser att hon hänvisar till twitterinlägg av Per Gudmundsson på SvD och moderaten Hanif Bali, lite tråkigt att dom också ägnar sej åt spekulationer av det här slaget. Iofs inget ovanligt när det gäller den populistiska Hanif Bali.

Blev någon förvånad?
Nej, jag förstod väl det.

*Edit*
Som väntat var historien rejält uppblåst av dels Chang Frick själv och idel höger och högerextremister. Läs Chang Fricks egna ”dagen efter”-version av det hela på Flashback.
”Kameran sitter på en rigg med axelstöd som i sin tur är fäst runt magen. När de drar i kameran och försöker ta den följer jag således med. Så jag hamnar på marken, dock med fötterna först.
Här någonstans känner jag en rejäl smäll i ryggen. Av bilder efteråt att döma kan jag ha slagit i spärren.
Jag minns att det var knuffar och gruff och att jag höll hårt i kameran som någon försökte få med sig. De drog riktigt hårt i kameran, jag gissar att de var arga för att de blivit filmade.”