Ja, framåt kvällningen igår fredag fick jag reda på att jag skulle med till Orsa. Hahaha.. Kusinen skulle sälja iväg sin bil och behövde skjuts hem. Jaja, jag hade ju inget för mej ändå så.
Kring 19.00 var vi på G, ca:26 mil enkel resa från Borgsjömacken var det, i blött väglag mest hela tiden på vägen ner dit.

Blev inte så mycket kort knäppta iom att vi kom iväg så sent, men här iaf korsningen i8 Ytterhogdal.

Vi tog oss ner utan större mankemang, strax efter 22.00 mötte vi upp på en mack där nere som överenskommet. Eftersom Kusinen redan kört en hel del samma dag så körde jag hela vägen hem, enda stopp blev i Sveg på Q8 tror jag det var. Lemonad och kanelbullar för min del, jäkla goda bullar förresten, bakade av något lokalt bageri.

Så kan man också göra en fredagkväll i augusti. 🙂 drygt 54 mil ToR på ~7 timmar.
Vi kom hem strax efter 02.00, så vi höll oss lite under hastighetsbegränsningarna om man räknar lite på tid och avstånd. 😉
Se upp för fartkamerorna förresten om du åker över Ytterhogdal och längs E45, det är fasen mer kameror där än på ett Hasselbladhs museum. :-S

Framåt kvällskröken efter trippen till Jämtland var det dags igen.. MAT..
Hade redan på morgonen förberett genom att ta fram en fläskfilè som skulle tina upp över dagen.
Filosoferade en stund över vad jag skulle göra med den, tanken hade ju först varit att grilla framåt kvällen. Men men, vädret kändes inge vidare, lite regnstänk då och då.. Fick bli annat, steka halvtjocka skivor och till detta fixa lite……. Hmmm, stuvade makaroner. 😛 Funkar det också, har gjort det förr.
Här har vi råmaterialet:

2-3cm tjocka skivor som kryddas duktigt med lite av varje, mycket vitlökspulver bl.a. 😛

Blev inte alls dumt, varken för öga eller gom, eller vad tycks?
Synd att man inte hade något gott rödtjut hemma bara. Undrans hur/om det funkar till stuvade makaroner förresten? 🙂

Och nej, ingen sås till stuvade makaroner, speciellt inte på en vardag.

Som en typ av dessert efter detta klämde jag i mej lite glass till en film, All about Steve från 2009

Skadeglädjen är den största sanna glädjen sägs det, och nog faen är det så i det här fallet iaf.
Det är med stor glädje jag läser att skräpnyheterna ”Dispatch International” lägger ner sin papperstidning. Det borde ge en fingervisning åt rätt håll hur intresserade Svenska folket är av att prenumerera på och läsa rasistisk propaganda.

När det kostar så är det inte speciellt intressant längre om man ska se till hur Svenska folket ställer sej till en prenumeration av ”Dispatch International”. Inte ens det faktum att Sverigedemokraterna skickade ut den gratis till sina medlemmar kunde hjälpa rasistmadonnan Ingrid Carlqvist att hålla skräptidningens näsa ovanför ytan. T.om uteliggare som fick den gratis ansåg den vara värdelös, dög inte ens att torka sej i röven med.

Läs mer om detta på SLUTPIXLAT’s sajt.

Stort tack till Svenska folket som visade vad dom anser om Ingrid Carlqvists tramsiga försök till journalistik i pappersform.
Har man inget vettigt och intressant budskap i en ”tidning” så drabbas den ganska snart av vad man i dagligt tal benämner självsanering.