(Hittat på Facebook i gruppen ”Sverigedemokraterna ut ur riksdagen 2014” )
Brev 1 hittar du HÄR.
Ett öppet brev till Erik Almqvist (SD) – brev 2
Hej igen Erik,
Tråkigt att du inte svarat på vårt första brev, men vi hoppas att du har det bra i Ungern och har hälsan i behåll. Det är nog inte alltid så lätt att vara på flykt från sitt eget land.
Vi hade tänkt skriva detta brev på ungerska då du vid det här laget säkerligen behärskar språket som en infödd ungrare. Men för säkerhets skull hålle
r vi oss till svenska i några veckor till.
Nu till några nya varningar och råd i ditt nya land.
1. Vi har fått veta att din chef Jimmy inte längre vill att du erhåller din lön på 58 300 kr från riksdagen. Och det har han ju rätt i då du aldrig är där. Du bor ju i Ungern nu. Det gäller att göra rätt för sig och därför bör du snabbt skaffa dig ett nytt jobb.
Jobbik – Ungerns högerextrema parti – gillar inte flyktingar som dig och än mindre arbetslösa sådana. Börjar du prata med någon av dem på knagglig ungerska finns även en risk för att du blir kallad Babbe, eller Pávián som man säger på ungerska.
För att ha större chans att nå en anställningsintervju bör du nog även överväga att byta namn till nått mer ungerskt. Vad sägs om Zoltan Szilágyi? Ett ganska populärt namn vad vi förstår.
2. Jo, det där med jobbet. Det finns tyvärr också personer inom Jobbik som inte vill att flyktingar som du tar några jobb. De menar att ni tar jobben från de riktiga ungrarna. Skrämmande, eller hur?
Jaja, nog om det. För att få dig på bättre tankar vill vi ge dig ett litet lyckotips: Försök att varje dag ge minst tre komplimanger till folk i din omgivning. Babbe babbe babbe räknas inte. Är du sugen på fler lyckotips bör du kolla in Global Happiness Organization, en organisation som jobbar för en lyckligare värld.
Nä, nu ska vi inte störa dig mer. Du håller säkert på att plugga in ungersk kulturhistoria. Och det gör du rätt i. Det gäller att assimileras så snabbt som möjligt. Du får ju absolut inte glömma nationaldagen, Nemzeti ünnep, den 15 mars!
Vänligen – Alexander Karim
