”Vart är jag på Facebook” skrev jag för styvt 1 månad sen och avaktiverade min profil där. Tankarna i det inlägget känns lika aktuella idag vill jag påstå.

Ja, som sagt, det känns likadant nu igen, en massa smutskastning hit och dit och ”vänner” som kanske inte förtjänar epitetet vänner när dom hamnar under luppen. Och massor av tid stjäl det också.
Mina vänner är välkomna till mej precis vilken tid på dygnet som helst på en kaffeslurk och lite surr vid köksbordet, det blir liksom lite mer levande på nått vis än att sitta bakom bildskärmen och motionera tangentbordsknapparna.
Till dom som på ett eller annat sätt inte trivs med min existens vill jag bara visa denna bild:

Kan väl tänkas att jag ”loggar in” igen, det märks väl så småningom..