Ja, för den oinvigde kan jag väl i korta ordalag förklara att Ljungaverk en gång var en av de större bruksorterna gällande svensk kemiindustri, Ibland anses Ljungaverk vara svensk kemiindustris vagga till och med.
Dessvärre är hela fabrikerna på området där Stockholms Superfosfatfabrik en gång byggdes numera nedlagt och till stor del rivet och övergivet. Den sista kemiindustrin där i form av Dyno Nobels Salpetersyra/Ammoniumnitrattillverkning lades ned sommaren 2001 och sista smältan i kiselfabriken producerades hösten 1989 om jag minns rätt.
Hur som haver var jag ner på ”mässen” för att lyssna på den nuvarande ägaren av området (Ulf Sundholm) som startat upp ett fabriksmuseum med bilder, prylar och en massa berättelser om fabriken och de involverade i den, ja det handlar väl egentligen om hela byn som växte fram runt fabriken, men om detta kan ni läsa mer i detaljer i Ulfs första bok ”The D2O Train. Del 1” i ämnet. Den andra delen i serien behandlar WW2 och förehavandena på fabriken under den tiden ”Andra världskriget 1939-1945 Atombomben : den svenska tungvattenutvinningen & svenska Svedopren Gummifabriken”
En tredje del skall vara på gång, ej fastslaget något exakt datum vad jag kan förstå.
Jag vet väl inte riktigt vad jag förväntade mej när jag anmälde intresse om att delta på en ”träff” där nere nån vecka innan det skulle vara, men eftersom jag är intresserad av historia och själv har arbetat ner på fabriken i 11 år så ville jag gärna passa på. Nu jobbade jag iofs där senare tid, 1989-2000 så några spår efter tungt vatten, vätecyanid, Swedopren eller annat mysko såg ju inte jag till även om dom äldre pratade om lite av varje som lät lite uppåt väggarna. 🙂
Hur som haver åkte jag ner i god tid till gamla ”mässen” där väl större delen av museet är om jag förstått saken rätt, och minns jag rätt så är det nog en 20-25 år sedan jag var in där sist. Kommer ihåg att vi åt julbord där någon gång + att jag hämtade fryst mat som Marianne Nordin lagade där när hon hade catering där inne. 🙂
Rakt fram på väggen innanför dörrarna möts man nu av denna tingest på väggen.
Nu har denna skylt med 2 S inget som helst med Tyskarna och nazismen att göra, det är en tidig logotyp för Stockholms Superfosfat bara. 🙂
Inne på mässen blev vi serverade kaffe och tårta, detta på gammalt bruksporslin med ornamentet LV vilket står för Ljunga Verken som byn hette i början när fabriken grundades.
Nu tänker jag inte gå in på några detaljer eftersom jag inte är någon duktig berättare, men jag kan rekommendera alla som har möjlighet att besöka museet och lyssna på Ulfs berättelser om fabrikens historia för han är en lysande och fängslande berättare. Tror faktiskt det är första gången jag suttit och lyssnat i nästan 3 timmar på någon gång utan att gäspa en enda gång. Allt är kanske inte 100% autentiskt av det han berättar, men han tycktes noga med att poängtera när det han berättade var egna teorier och vad som var bekräftad fakta.
Här är han igång och berättar med både mun, händer och armar:
Har du Facebook och är intresserad av Ljungaverks och fabrikens historia så tycker jag att du bör gå med i gruppen ”Tungt vatten D2O under andra världskriget” vilken du når direkt på denna länk: Tungt vatten D2O under andra världskriget