Författararkiv: Christer Gunnarsson

Om Christer Gunnarsson

Liten blogg om en stor gube som ämnar krympa en del. Christer Gunnarsson heter jag, född hösten 1965 och boendes i Ljungaverk. Ensamstående och trivs väl bra med det, eller finner mej åtminstone i hur det idag ser ut på den fronten. :-) En del kallar mej kommunist, och visst, mycket av åsikterna drar långt åt vänster. Men jag vill nog hellre titulera mej humanist. Har inte mycket till övers för rasister och annat pack ute på yttre högerkanten.

Jag är ert nya svenskläraret..

Publicerat av

Magister Christer….
Skämt åsido.
Ikväll har jag gjort något jag inte trodde jag skulle göra någon gång, nämligen hjälpt till och försökt lära någon något i ämnet svenska språket. 🙂
Vi har ju som kanske bekant fått ett gäng nya ”Ljungaverkare”, det är flyktingar som väl mestadelen är från Syrien och Azerbadjan om jag inte är helt fel ute. På initiativ av bl,a min granne Åke så har det ordnats så ett antal bybor ställer upp och hjälper dessa människor att lära sej lite vardagssvenska sas. Ja typ sånt man inte tänker på, som ”Hej, hur mår du?” ”Jag mår bra”, Hur mycket är klockan?” och liknande.

Det såg lite glest ut i leden från början, men när vi drog igång så fanns förutom jag och 3 andra ideella förmågor på plats även 16 vuxna flyktingar och 3 barn på plats, detta en torsdagkväll klockan 18.00. 🙂

Gruppen jag satt och hjälpte bestod av 3 män och en kvinna som varit på denna ”kurs” 3 ggr tidigare, i runda slängar kanske 6 timmar och pluggat. Jag måste erkänna att jag blev förvånad över hur mycket dom redan snappat upp och lärt sej, men som tur var satt en ung kille med som pratade bra engelska och hjälpte till när det hängde sej i kommunikationerna (Vilket blev ganska ofta med min dammiga skolengelska) men på det hela taget gick det ju ganska bra. Jag ska ärligt erkänna att något lärarämne är jag nog inte, men på något sätt så lyckades jag väl iaf styra upp situationen och förhoppningsvis lärde dom sej något som dom får användning av på byn.

Nu är jag inte en av dom som inbillar mej att man flyr i skruttiga båtar och vandrar till fots i kanske 100 mil för att komma till ett annat land och bara leva på bidrag, och med tanke på den flit och det intresse dessa människor visade när det gäller att lära sej de vanligaste vardagliga fraserna ideellt så är jag än mer övertygad i min tro.
Det var t.om så att när jag ”beordrade” en bensträckare så satt dom iaf kvar och pluggade svenska.

En annan grej man hör högerextremisterna käbbla om är att flyktingarna skall vara så tacksamma, visa tacksamhet för att dom fått komma hit… Ja, jag misstänker att folk som kläcker ur sej sån skit väl knappast träffat och pratat med någon flykting öht. När ”lektionen” var slut så formligen överöstes vi med ”tack så micket” och tack tack, handskakningar och glada leenden.. Hade jag bara mer ledig tid så skulle jag ställa upp på fler såna där ”lektioner”, men det får bli enbart på kvällstid eftersom jag ju jobbar dagtid på vardagarna.
Men en sak är säker, nästa torsdagskväll det blir är jag med igen.

Av respekt för de närvarande så knäppte jag inte just några bilder, bara en på grannen Jenny som sjöng och spelade jättefint som avslutning på kvällen. 🙂

På vänsterextremistgodhetsapostelgalej i Stan i går..

Publicerat av

Japp.
I lördags hade vi en liten ickeformell träff i glada vänners lag i Sundsvall, känt och okänt folk, den som rest längst kom ända från Ystad. 🙂
Har funderat lite hit och dit och kommit fram till att jag struntar i att publicera några namn på deltagarna, men kan väl avslöja att allt som allt var vi 16 personer med gemensamt intresse som träffades över en bit mat och några skvättar dryck.

Jag och chauffören drog iväg vid 15.00 och var nere i Sundsvall i god tid, så god tid att vi hann sitta en stund hos en av deltagarna och surra lite innan det var dags för Gambrinushallen för god mat och dryck.

Här lite chill i soffan med bl.a den långväga gästen.

Några höll fortfarande på med rökning, såååå 80-tal va? 😉

Jaja, hur som haver. Klockan gick, så ock vi så småningom. 🙂
Här har några fler anslutit sej utanför Gambrinushallen.

Fanns en hel del att välja på när det skulle beställas in mat, drycken ”Gambrinus” kändes given, ett tjeckiskt öl namnat efter just Gambrinushallen. (Stod en massa fakta i menyn) 🙂

Jag tror jag skippar det mesta av kommentarerna, ni får kika på bilderna istället. 🙂

Jo, jag måste nog in och kommentera iaf. Den långväga resenären höll ju låda och berättade bland annat om en speciell person hon hade stött på ute i Birsta vilket fick alla att dra på smilbanden så ansiktet höll på att gå ur led. Här är det full fart på henne i berättandet. 🙂

Och går man på lokal kan det ju vara trevligt att få med sej en ”höna” hem, vilket jag också fick. Tack ”Agge”. 🙂

Ja åsså var det ju maten också då. Menyn genomsöktes men fantasin tröt.

Till slut så fastnade jag för Filé Oscar, en gammal beprövad klassiker som väl aldrig kan bli fel.

Kaffe och en 4 Cointreau till efterrätt. 😛

Summa summarum blev det en skittrevlig kväll med såväl kända som okända människor, på nått vis kändes det som man känt varandra väldigt länge trots att många av oss aldrig setts IRL.
Jag tror nog jag talar för oss alla när jag säger att detta måste vi göra om inom kort igen.
🙂