Casefilm: Strejken i Fränsta..

Strejken för kollektivavtal på Focus CRS blev en av decenniets mest omdebatterade arbetsmarknadspolitiska händelser. Så här jobbade vi skriver Johan Ulvenlöf på Unionen Opinion.

Strejken i Fränsta 2013 – lång version from Unionen on Vimeo.

Fler versioner av filmen kan ses på Unionen on Vimeo.

Villkoren på det lilla call center-företaget Focus CRS i Fränsta i Västernorrland var under all kritik: 13 600 kronor i månadslön och ingen uppsägningstid. Arbetskamraterna fick nog när en sjuk kollega inte fick någon lön alls. De tio anställda valde att organisera sig i Unionen för att få hjälp och när Focus CRS vägrade förhandla var strejken ett faktum.

Bakom företaget stod kapitalförvaltningsbolaget Peak Partners som ville mörklägga sin inblandning i konflikten.

Hur skulle Unionen få fler att engagera sig för de strejkande och dra fram moderbolaget i ljuset?

Unionen valde att trycka share. På en webbsida visades allt på nätet om strejken i realtid, Twitter, Facebook och blogginlägg.

Nu spred sig berättelsen om strejken snabbt. De som bloggade och twittrade om konflikten kunde via kampanjen direkt se att deras bidrag gjorde nytta. Det gav fler än 30 000 reaktioner i sociala medier.

Kampanjen slog också igenom på Google. Den som idag söker på Peak Partners kan knappast missa hur företaget agerade.

Efter 66 dagars strejk och kampanj vann de strejkande. Den oseriösa arbetsgivaren Focus CRS stoppades och moderbolaget Peak Partners hade misslyckats med mörkläggningen.

Strejken nådde faktiskt ända till riksdagen, där näringsminister Annie Lööf erkände de strejkandes mod och konstaterade att det är rätt att strejka för kollektivavtal.

Det visar att en liten strejk kan få stor betydelse.

Detta inlägg publicerades i Egna funderingar, Politik av Christer Gunnarsson. Bokmärk permalänken.

Om Christer Gunnarsson

Liten blogg om en stor gube som ämnar krympa en del. Christer Gunnarsson heter jag, född hösten 1965 och boendes i Ljungaverk. Ensamstående och trivs väl bra med det, eller finner mej åtminstone i hur det idag ser ut på den fronten. :-) En del kallar mej kommunist, och visst, mycket av åsikterna drar långt åt vänster. Men jag vill nog hellre titulera mej humanist. Har inte mycket till övers för rasister och annat pack ute på yttre högerkanten.