Familjedag igår typ..

Hann inte med mej igår vad gäller bloggen.
Full fart mest hela dagen enär Lilith kom hem för att hälsa på sin Far och Farmor.
Hämtning i Torpshammar vid 10-draget i samband med att jag och Modern skulle shoppa lite matvaror på Coop i Fränsta, sen bar det iväg hem till Farmor för att surra lite över en kopp kaffe. Vi skulle käka middag vid 16.00 och klockan var väl bara runt 11.00 när kaffet var uppdrucket och vi tyckte vi skulle hitta på nått fram till dess. Jag och Lilith kom på att ingen av oss varit upp till toppstugan (Empas Cafë) på Getberget och fikat sommartid någon gång, så vi gjorde en sväng dit upp och blev inte det minsta besvikna. :-)

(Själv hade jag inte varit in i toppstugan sedan vår högstadieklass hyrde den på 10-årsjubileet typ 1991.)

Var väldigt lite folk där när vi kom dit, hade nog precis öppnat. Vi gjorde oss ingen större brådska utan kollade utsikten och pratade lite strunt en stund först.

Typ 10 minuter senare när vi knatade in i stugan för att handla så sa det bara swish och stugan var halvfull i ett nafs.
Kaffe och räkmacka till mej, kaffe och chokladboll till Lilith (Trots att jag sa att jag bjöd på vad som helst) :-/

Fikat var ganska raskt avklarat, så vi klurade lite över vad vi skulle göra sen eftersom det var några timmar kvar till middagen hos ”Farmor”.
Då kom jag på det briljanta förslaget att vi skulle åka en sväng uppöver skogen och kika på stugan där min Mormor och Morfar bodde och där min Mamma är född och uppvuxen. Grundsjön..Där har man varit många somrar när man var en liten parvel. :-) Vi kom fram till att jag pratat mycket om att jag skulle åka upp och visa Lilith det ända sen småbarnsben, så nu var det ju lämpligt.

Sagt och gjort, vi smög upp längs ”Erikslundsvägen” och jag försökte komma ihåg och berätta så mycket jag kunde minnas om allt möjligt längs vägen uppöver. Det är underligt så mycket man glömmer av namn på platser med åren, och sen gör det ju inte saken lättare att det avverkats duktigt här och där så landskapet känns nästan lite främmande på sina håll.
Ganska direkt när vi kom upp fick vi stanna och vänta på en svanfamilj som stod mitt på vägen och inte gjorde sej någon större brådska att flytta sej. :-D

2 vuxna och 5 små dunbollar som knappast kan ha levt så många veckor.

Efter en sisådär 8-10 minuter klev dom iaf ner i diket och släppte förbi oss.

Vi han väl inte så långt så träffade vi på min gamle vän Totte längs vägkanten på en gräsklippartraktor, och inte oväntat så fick vi inte på villkorsvis åka från byn utan att ha kikat in och druckit kaffe och surrat lite. Och visst skulle vi det, han skulle hem och sätta på kaffe medan vi var och tittade på huset där Mamma/Farmor var född och uppvuxen. Tråkigt nog satt den nye ägaren av huset (Det gick på auktion när Mormor dog, och det hamnade utom släkten.) hemma och satt ute på gårdsplanen, så det kändes lite dumt att stanna till och kika lite närmre på huset. Men snabb titt gav vid handen att huset väl inte var så välskött, inte heller tomten som väl mest såg ut som en föryngring av tall som var mogen att gallras. :-(

Skitsamma, vi smög förbi och vände bortanför salig Johan Åbergs hemman och smög förbi igen på vägen tillbaks medan jag berättade om bus som jag och Simon höll på med där uppe, buskörning med Morfars gamla moppe mellan stugan och ”kronprinsvägen” som vi sa och runt pärlandet. :-D

Nåväl, efter den besvikelsen for vi ner till Totte och Bunchita i vängåvan för lite kaffe och prat om gamla minnen. Vi tog en sväng ut i vad som numera är ett hygge och kikade på Ford -59 HGW’n som Birger Leek hade som taxi för himla många år sedan, vette fasen hur länge det vraket stått på samma fläck i vad som var skog förut, men jag och en kompis var iaf och tittade på den för en 30 år sen är det väl nu. Ja den såg väl ganska lika ut, men man trodde ju att den skulle ha rostat bort totalt vid det här laget.

Ja efter en massa nostalgisurr, whiskeyprat och matprat var det dags att åka hemöver Ljunga igen, och man kan väl säga att vi kom fram alldeles lagom till dukat bord.

Fläskfilë, potatisgratäng och lite grönsaker hos Mor med Fransson och Lilith en söndageftermiddag är inte fel.

Cirkusen drar vidare..

Näe, jag pratar inte SD, dom har bara pajasar och inte clowner likt en cirkus.
Förundras alltid över hur snabbt, effektivt och välorganiserat personalen på en cirkus arbetar. Ja , nu gäller det väl iofs ambulerande nöjesfält också frånsett att det är ett tungsamt hundgöra.
Knäppte för kul skull kort igår som man kan se längre ner på sidan, sällskapet kom alltså och började parkera bilar, husvagnar och olika släp strax efter 23.00 igår, nu ikväll när jag kikar ut och fotar står endast X fordon kvar på uppställningsplatsen. Så sedan dom kom igår har dom parkerat ett gäng husvagnar, packat upp, rest tältet, bytt om, uppträtt mellan ~18.00 och ~20.00, bytt om igen, rivit tältet, packat ner alla saker, kopplat vagnar, kört iväg större delen av vagnsparken ~1 dygn senare. Där kan vi snacka effektiva killar och tjejer.

Här en bild hur det såg ut i morse när jag for på jobbet:

Ikväll vid 21.45:

Och nu sist jag kikade ut vid 23.15:

Och då vill jag tillägga att jag inte blivit det minsta störd av cirkusbesöket vad det gäller sömn eller whatever.
Kul, hoppas dom hade många besökare så det bar sej.
:-)

Besökte fabriksmuseet här i byn i lördags..

Ja, för den oinvigde kan jag väl i korta ordalag förklara att Ljungaverk en gång var en av de större bruksorterna gällande svensk kemiindustri, Ibland anses Ljungaverk vara svensk kemiindustris vagga till och med.
Dessvärre är hela fabrikerna på området där Stockholms Superfosfatfabrik en gång byggdes numera nedlagt och till stor del rivet och övergivet. Den sista kemiindustrin där i form av Dyno Nobels Salpetersyra/Ammoniumnitrattillverkning lades ned sommaren 2001 och sista smältan i kiselfabriken producerades hösten 1989 om jag minns rätt.

Hur som haver var jag ner på ”mässen” för att lyssna på den nuvarande ägaren av området (Ulf Sundholm) som startat upp ett fabriksmuseum med bilder, prylar och en massa berättelser om fabriken och de involverade i den, ja det handlar väl egentligen om hela byn som växte fram runt fabriken, men om detta kan ni läsa mer i detaljer i Ulfs första bok ”The D2O Train. Del 1″ i ämnet. Den andra delen i serien behandlar WW2 och förehavandena på fabriken under den tiden ”Andra världskriget 1939-1945 Atombomben : den svenska tungvattenutvinningen & svenska Svedopren Gummifabriken”
En tredje del skall vara på gång, ej fastslaget något exakt datum vad jag kan förstå.

Jag vet väl inte riktigt vad jag förväntade mej när jag anmälde intresse om att delta på en ”träff” där nere nån vecka innan det skulle vara, men eftersom jag är intresserad av historia och själv har arbetat ner på fabriken i 11 år så ville jag gärna passa på. Nu jobbade jag iofs där senare tid, 1989-2000 så några spår efter tungt vatten, vätecyanid, Swedopren eller annat mysko såg ju inte jag till även om dom äldre pratade om lite av varje som lät lite uppåt väggarna. :-)

Hur som haver åkte jag ner i god tid till gamla ”mässen” där väl större delen av museet är om jag förstått saken rätt, och minns jag rätt så är det nog en 20-25 år sedan jag var in där sist. Kommer ihåg att vi åt julbord där någon gång + att jag hämtade fryst mat som Marianne Nordin lagade där när hon hade catering där inne. :-)

Rakt fram på väggen innanför dörrarna möts man nu av denna tingest på väggen.
Nu har denna skylt med 2 S inget som helst med Tyskarna och nazismen att göra, det är en tidig logotyp för Stockholms Superfosfat bara. :-)

Inne på mässen blev vi serverade kaffe och tårta, detta på gammalt bruksporslin med ornamentet LV vilket står för Ljunga Verken som byn hette i början när fabriken grundades.

Nu tänker jag inte gå in på några detaljer eftersom jag inte är någon duktig berättare, men jag kan rekommendera alla som har möjlighet att besöka museet och lyssna på Ulfs berättelser om fabrikens historia för han är en lysande och fängslande berättare. Tror faktiskt det är första gången jag suttit och lyssnat i nästan 3 timmar på någon gång utan att gäspa en enda gång. Allt är kanske inte 100% autentiskt av det han berättar, men han tycktes noga med att poängtera när det han berättade var egna teorier och vad som var bekräftad fakta.
Här är han igång och berättar med både mun, händer och armar:

Har du Facebook och är intresserad av Ljungaverks och fabrikens historia så tycker jag att du bör gå med i gruppen ”Tungt vatten D2O under andra världskriget” vilken du når direkt på denna länk: Tungt vatten D2O under andra världskriget