Bengt Lindströms ”Tången”..

Ja, igår flyttade Bengt Lindströms ”Tången” från Ånges västra infart och ner till Folkets Hus Ljungaverk ute på gräsmattan där det sk. centrumhuset stod förr.

ST skriver om händelsen: ”Tången har lämnat Ånge – nu har Bengt Lindströms konstverk landat i Ljungaverk: ”Roligt vansinnesprojekt”
”Initiativtagarna till ”vansinnesprojeket” med att rädda Tången, Jimmy Lundgren och Adam Gustafsson, kunde efter några svettiga timmar glatt konstatera att flytten från Ånge till Ljungaverk gått utan större problem. ”

Jimmy och Adam framför "Tången".
Jimmy och Adam, hotlink från ST. Bild: Micke Engström
Här är ”Tångräddarna” som jag personligen tycker gör ett bra jobb med denna räddningsaktion även om jag inte begriper mej på tjusningen med många av de konstverk som finns. Men jag är helt övertygad om att den dag konst inte tillåts finnas så är nog den här civilisationen som vi känner den över. Tack grabbar för att ni vill Ljungaverk väl. Vem vet, med rätt marknadsföring kanske det blir ett riktigt dragplåster för turismen.

Centrumhuset i Ljungaverk..

Ja, nu är det jämnat med marken…
Det sk. Centrumhuset som väl byggdes i mitten av 70-talet när byn blomstrade och det fanns framtidshopp, byggnaden rymde sett från vänster Sundsvallsbanken, Posten, Sjukstuga och längst ut till höger en kiosk som till en början också inrymde ett väntrum för bussresenärer. Ja kiosken i sej hette väl egentligen Busstationskiosken Ljungaverk om man skall vara helt korrekt.
Tog några bilder före helgen innan man börjat riva:

Och idag 2/11-2016 åkte jag förbi detta:

Det är med blandade känslor man ser hur det gått med det där huset, samtidigt som det finns många minnen från uppväxten när man rännde på kiosken med veckopengen, när man letade pantflaskor bakom Forum dagen efter att det varit dans där för att panta på ”Mariann’s kiosken”. Ja även när man skulle gå på BIO så var det ju kiosken som gällde eftersom utbudet var bredare och karrapåsarna var större där än dom som Asta sålde vid den lilla mobila kioskdisken vid BIO-insläppet.
Och vem minns inte besöken hos ”syster Edith” när det var dags för vaccinationer, besök vid sjukdom och det där smått brutala blodprovstagandet som man inte var speciellt intresserad av. 🙂
Ja senare i vuxen ålder när jag jobbade på Dyno Nobel (Tidigare Kemanords nitratfabrik) så huserade även företagshälsovården i lokalen tillsammans med ordinarie sjukstuga och även lite mödravård om jag inte är helt fel ute.
Och Sundsvallsbanken (Sedemera Nordbanken och efter det Nordea) när man för första gången skulle plocka ut sin intjänade lön, iofs bara för att knata iväg till lokalen bredvid där Posten låg och göra sej av med hälften av lönen när man betalade månadens räkningar. 🙁
Jag kan tänka mej att många i min årgång har samma minnen från den tiden, ja då man hade det ganska så bekymmerslöst. 🙂

Mmmm, ”centrumhuset” och Folkets Hus fanns verkligen med under uppväxten, men när man vet hur illa det var med byggnaden senare år så är det nog bara att konstatera att det inte fanns annat att välja på än rivning och en plats i den personliga minnesbanken, men lite tråkigt är det allt.
:-/