Jahaja, här sitter man, snorig och febrig sedan nästan en vecka tillbaks.  Känns nästan som det börjar gå tillbaks lite nu, tack och lov.  Dessvärre har det börjat göra ont vid nedre revbensraden när jag hostar och nyser, inte bra.

Nåväl, julen förflöt bra iaf (Ferdinand var ju med 😉 ), såg en och annan tomte också. Han hade t.om klappar till mej, bl.a en rejäl förskärare med tillhörande skärpstål, strumpor och lite annat smått och gott.  Knepigt egentligen hur man upplever julen numera, jag menar när man var liten och bekymmerslös, så såg man med spänd förväntan fram emot julen och tillhörande jullov.  Numera känns det bara jobbigt med alla utgifter som man får iom denna högtid. Vart tog julkänslan vägen? Jag skulle mer än gärna vilja känna att det är skoj när julen nalkas, men numera känns det mer som ett nödvändigt ont, man fixar med gran och pynt mest bara för att göra sonen glad och bara för att det ”ska vara så, har alltid vart det”.

Snön lyser fortfarande med sin frånvaro, kanske det har del i den saknade julstämmningen? Kan inte minnas någon vinter som varit snöfri förut, men har hört att det skulle varit så någon gång i början av 70-talet också, men det minns jag inte.. Var väl för liten då kanske..