Ja, tack och lov, det har verkligen varit ett skitår på många sätt.

Det började iofs bra, hade jobb på ett nyetablerat IT-företag i byn sedan november 2019, vi satt 2 man där, jag på sälj och min kollega som support och alltiallo, men redan efter årsskiftet märktes det att marknaden var stenhård. Egen gissning är överetablering nu sen snart varenda jäkel har eller har någon nära släkt/bekant med eget bredband och egen liten serverpark och ett intresse att hjälpa till med och upplåta serverplats för diverse behov. Det är ju egentligen ingen större sak att dra igång en webbserver eller VPN-tunnel för att spara säkerhetskopior på ett lättsamt och bra sätt. Men nog om nörddetaljer.

Jag fick iaf gå den sista april och gjorde således precis 6 månader där, marknaden var i princip död, vilket också visade sig nu i vinter där min kollega också fick gå p.g.a att marknaden var så dålig för företagets tjänster. Hur det går med den planerade serverparken vette fasen, men kanske det vänder bara coronan blir nedkämpad.
Väldigt synd att det skulle bli en sån svacka i marknaden när det innebär att nuvarande och kanske framtida arbetstillfällen försvann i coronans och en överhettad marknads spår, för jag uppfattade företagsledningen som ambitiös och de har ju defacto över 20 års erfarenhet av branschen.

Jaja, efter inhoppet i IT-Branschen var jag hemma nån vecka för att sedan hoppa in och sälja annonser på Ljunganbladet igen i maj. Det var ganska olikt förra gången jag var där och kändes allmänt trögjobbat med nya rutiner vilket jag inte gjort någon hemlighet av. Men företagsägare gör ju som dom vill med sina företag så…
Det var ett sjukvikariat som förväntades räcka fram till årsskiftet, men FK förlängde inte sjukskrivningen för den jag vickade för så den sista juli gjorde jag min sista dag där och har sedan dess gått hemma. Lite trögt på arbetsmarknaden idag, och inte blir det lättare av artrosen, diabetesen och det höga blodtrycket. Måste ju försöka tappa vikt, men det är inte så lätt när man har svårt att finna motivation i denna coronapandemi när man har svårt med det i vanliga fall också.

Appropå pandemin så är man ganska less på den, man har ställt in besök hos både Mor och Far på deras födelsedagar liksom den när lillebror Anders fyllde jämt. Är väl tråkigast med Pappas sida neröver stan tycker jag, här hemma på byn bor ju Mor så henne kan man ju stanna till och byta några ord med då och då utan att komma nära och ev. smitta eller smittas. Åker man neråt stan (7 mil enkel resa) vill man ju stanna och umgås några timmar.

Julen? Ja den blev både konstig och rumphuggen, ~2 timmar hos Mor för att se Kalle Anka och äta lite julmat, sen hem och glo på TV. På juldagen som jag och Lilith har gjort lite av tradition att åka ner till Älvsund i Hälsingland för att fira en extra jul med Pappa/Farfar och mina syskon fick utgå, känns riskfyllt nu när Pappa passerat 80 och är i ”riskzonen”.

Verkar jag less? Jo, det är jag.
Är väl normalt inte så värst social och ränner runt hos folk, men jag saknar att kunna göra det när jag känner för det. Jag saknar att krama folk för att trösta och visa att man tycker om och bryr sig.
Snart är iaf detta eländiga år slut, och jag känner att nästa år knappast kan bli sämre så jag vill avsluta med att önska alla ett Gott Nytt År i vilket fall.

Välkommen