Att kalla Ljungarocken en succe vore ett grovt understatement..

Men jisses vilken helg.. Ljungarocken?? Någon fler än jag som fick nypa sej i armen i helgen i tron att man drömde?

Ja, denna helg har man struntat helt i bantning och motion vill jag mena, är det rockfestival så är det, och när det sedan sker i lilla Ljungaverk så känns det förbaske mej som ens medborgerliga plikt att besöka den också.

Nåväl, helgen började som vanligt med en fredag då, och då fick jag besök av en gammal god vän som jag inte sett så mycket av de senaste 10 åren, minst. Lite sightseeing på byn blev det under fredagskvällen och några drop-in hos gemensamma bekanta och så. En trevlarn’s fredagkväll kan man väl sammanfatta det som.

Och sen blev det lördag. 🙂   Lördagen påbörjades i vanlig ordning med några muggar kaffe, men det är väl knappast något att skriva spaltmeter om.  Däremot framåt 12-draget blev det grillad ”fläskytterfile'” (Varför man nu döper om en kottlettrad till det?) Potatisgratäng och bearnaicesauce. Detta sköljdes ned med ett rödvin eller alternativt en kall pilsner i trevligt sällskap.

Efter maten blev det lite smått stressigt när vi alla 4 skulle ställa oss i ordning, vissa mer extremt än andra, fanns ju 2 häftiga tonåringar i hushållet som inte var blyga för att synas på festivalen. Blev lite mörka bilder, men det kanske syns iaf:

Här verkar dom ha hittat det rätta stuket iaf:
Själv höll man en så låg profil så man inte ens finns med på bild.
🙂
Sedan var det dags att knata ner till festivalområdet och byta biljetten mot ett armband, och där möttes vi av något jag nog aldrig sett i dessa trakter på länge, om ens alls…En minst 100 meter lång kö!!!

Dom tuppkamsförsedda ungdomarna dök upp medan det väntades i kön (Tror det tog ~40 minuter innan jag fick mitt armband)

Efter att ha kommit in på området dröjde det väl inte alltför länge innan man hamnade i öltältet då.. 🙂 Här utsikten därifrån:

Gamla bekanta i öltältet också, Dennis med fru Eva:

Lite hemvändarstuk över det hela också vill jag mena, träffade flera stycken som sedan länge flyttat ifrån byn.

Och för att citera Erik Törnqvist vad gällande nästa bild…. ”De som havar lust till flygtur etc etc”…

Det gick att åka helikopeter en sväng för de som tordes också.. Själv valde jag att bli ”hög” på festivalstämmning och musik istället. 🙂

Nu skall jag väl ärligt erkänna att de grupper jag kom dit för var väl mest tAKiDA, Keffrots och Unit men hur det än är så var det bara tAKiDA som hamnade i kameran:

Nu är ju inte jag någon flitig festival/konsertbesökare eller ens någon större fan av tAKiDA heller, men för att sammanfatta det hela: ”Fy fan vilket ös och vilken härlig stämmning det var”.. Man får liksom en liten inblick i vad spelglädje vill betyda när man såg dom på scenen trots att Robert var ganska hes.. Hesheten gjorde kanske inte så mycket, med tanke på att publiken i många lägen överröstade hela bandet. 🙂
Det här vill man vara med om fler gånger, helt klart en toppenhelg i mina ögon.
Sen att recensenterna skriver skit?? Vem bryr sej.. tAKiDA gjorde mej och ~4000 andra personer glada i lördag, hur många lyckades Sveriges samlade musikrecensentkår roa på ett positivt sätt?
IMG_0180

IMG_0182

Det verkar som lokalblaskorna har en 3-gradig bedömningsskala, tAKiDA fick tydligen full pott av våra 2 stora lokala blaskor 😉 :

ST–> http://st.nu/noje/konsertrecension/1.3805427-maktig-allsang-nar-takida-spelade-pa-hemmaplan

Dagbladet–> http://dagbladet.se/kulturnoje/1.3807128-maktigt-nar-takida-fyllde-ljungaparken

Kanonhelg helt klart, trevligt sällskap, kalasväder, fint och välorganiserat festivalområde…Och… Ja, kort sagt hur kul som helst.

🙂

Detta inlägg publicerades i Egna funderingar av Christer Gunnarsson. Bokmärk permalänken.

Om Christer Gunnarsson

Liten blogg om en stor gube som ämnar krympa en del. Christer Gunnarsson heter jag, född hösten 1965 och boendes i Ljungaverk. Ensamstående och trivs väl bra med det, eller finner mej åtminstone i hur det idag ser ut på den fronten. :-) En del kallar mej kommunist, och visst, mycket av åsikterna drar långt åt vänster. Men jag vill nog hellre titulera mej humanist. Har inte mycket till övers för rasister och annat pack ute på yttre högerkanten.

Ett svar på ”Att kalla Ljungarocken en succe vore ett grovt understatement..

Kommentarer är stängda.