Eftersom jag ofta sticker ut hakan och omkullkastar mycket av SD´s retoriska tankevurpor så totade jag ihop en faktaspäckad text här nedan angående den vanligaste retoriken när man påtalar att SD är ett i grunden nazistiskt parti. För av någon outgrundlig anledning ser sej dessa fascistanhängare tvungna att i en debatt om SD i nutid ofta plocka fram gammalt mög om S och deras nazistiska förflutna vilket i det flesta fall är rena lögner och infantilt egenkonstruerade historieförfalskningar. Jag tänker då närmast på anklagelserna om uppkomsten av Statens institut för rasbiologi i Uppsala men även tvångssteriliseringarna av ”sinnesslöa” och anklagelserna om samarbetet med nazisterna.
Eftersom den är skriven som ren text så saknas källhänvisningar i form av klickbara länkar, men alla årtal, namn och annan fakta kan man lätt bekräfta själv genom att konsultera google för den fakta man misstror. Jag rekommenderar dock att kolla upp källorna och åtminstone kika på träffarna i minst 2 av varandra oberoende källor innan man köper några påståenden.
Detta är absolut inget sätt att svära SAP fri från skuld, för som jag skriver i slutet av texten så är detta i mina ögon ett olyckligt skeende eftersom tankegångarna på den tiden rörde sej i dessa riktningar.
Kontentan är dock att man lätt genom att studera årtal och regeringssammansättning under aktuella årtal kan avslöja extremhögerns oftast korkade historierevisioner.
(Denna text skrev jag riktat mot en specifik person, men innehållet kan nog vara av intresse för andra som är intresserade av annat än hittepåhistoria)
”Kul att du tar upp det klassiska påståendet som extremhögern alltid kastar fram, dessvärre är det inte mer sant nu när du nämner det.
Visst, delvis sant är det eftersom SAP också var med och regerade vid den tiden man grundade Statens institut för rasbiologi 1922 efter en motion av bondeförbundets Nils Wohlin och SAP’s Alfred Petrén (Motionen misstänks vara författad av den politiskt oberoende läkaren Herman Lundborg, sedemera chef för nämnda institution.) och en socialdemokratiskt ledd minoritetsregering.
Vad som föregick detta grundande av institutet bör kanske också uppmärksammas, redan 1909 bildades Svenska sällskapet för rashygien av bl.a Svante Arrhenius (Oplitisk fysiker och kemist) och Vilhelm Leche (Opolitisk zoolog och professor) där även en tidigare nämnd Herman Lundborg (Opolitisk läkare och rasbiolog) spelade en viss roll. Under denna tid fram till själva grundandet av institutet (1922) hade vi i Sverige övervägande borgerliga regeringskonstellationer (Arvid Lindman, Allmänna valmansförbundet, minoritetsregering 1906-1911)(Karl Staaff, Liberala samlingspartiet, minoritetsregering 1911-1914)(Hjalmar Hammarskiöld, Ämbetsmannaregering 1914-1917)(Carl Swartz, Allmänna valmansförbundet, minoritetsregering 30 Mars 1917-19 oktober 1917)(Nils Edén, Liberala samlingspartiet, Majoritetskoalition med SAP 10 oktober 1917-10 Mars 1920)
Nu börjar det bli intressant, för den 13 januari 1920 (Under Edéns koalitionsregering) hade motionen som Arvid Lindman (Högern), Hjalmar Branting (SAP) och flera andra ledande politiker undertecknats med starkast möjliga stöd. Den 13 Maj 1921 (Under Von Sydows ämbetsmannaregering) fattade riksdagen utan omröstning beslut att upprätta ett Statens institut för rasbiologi.
Visst, SAP hade en minoritetsregering under Branting 10 Mars 1920-27 Oktober 1920, men under den tiden hände mej veterligen inget av vikt.
Frågor på detta?
Angående SAP och vad jag antar att du menar nazikontakterna under WW2 (1939-1945)så är det en smal sak att konsultera historieböckerna även där och konstatera att Sverige under den tiden leddes av Per-Albin Hansson och en samlingsregering (SAP, Bondeförbundet, Högerpartiet och folkpartiet).
Vad som där skedde var i samförstånd mellan partierna, bra eller anus får någon annan avgöra, fegt men antagligen nödvändigt för att skona befolkningen från ett krig. Faktum är dock att flera stora Svenska affärsmän gjorde stora pengar på att handla med Tyskarna under denna tid vilket är fundamentet i deras idag imperieliknande ställning.
Tvångssteriliseringarna som pågick 1934-1975 var ju en fortsättning på tidigare nämnda rasbiologiska institut och var ju en fruktansvärd kränkning av människor, att man sedan efter 1975 ändå fortsatte tvångssteriliseringar av transsexuella trots Barbro Westerholms idoga arbete för att stoppa det helt och hållet är ju för jäkligt.
Vad man bör ha i åtanke när det gäller detta med rasbiologi och rashygien är väl att det kan ses som ”barn av sin tid”, Sverige var på intet sätt hemskare än andra länder även om själva tankegångarna och handlingarna med dagens ögon ses som fruktansvärda av både mej och de flesta andra.”
Nog om detta.