Ljungaverk är en gammal bruksort i Ljungans dalgång, samhället/orten grundades väl egentligen av Stockholms Superfosfat Fabriks AB i början av 1900-talet när man byggde ut Hångstaforsarna för produktion av el.
Hösten 1912 stod kraftverket klart och man började tillverka karbid, efterhand tillverkade man också kalkkväve (Skogsnitrat), svavelsyra, ammoniumsulfat, ammoniumnitrat och även kisel.

Inte helt utan anledning har Stockholms Superfosfat Fabriks AB’s verksamheter här bidragit till att byn betraktas som en ”kemiindustrins vagga”.

En fabrik för tillverkning av syntetiskt gummi uppfördes också under WW2, dessvärre exploderade den fabriken ungefär 1 år innan krigsslutet och byggdes inte upp igen.

Nu idag 2021 finns inte mycket kvar av de gamla fabrikerna och dess verksamhet, delar av fabrikerna med tillhörande tillverkning såldes ut och andra lades ner, senaste nedläggningen var av Dyno Nitrogen eller Dyno Nobel som det hette på slutet när jag arbetade där som processoperatör. I 11 år arbetade jag på nitratsidan som ”prillare” (Körde prillsfabriken) i ammoniumnitratfabriken.
Kemanord med kiseltillverkningen lades ner i 2 omgångar kan man väl säga, den första smältugnen i mitten av 80-talet och den andra och sista ugnen 1990?. (Osäker på exakta årtal.)

Dyno Nobel å sin sida kastade in handduken hösten 2001.
Vad som finns kvar är väl Permascand som numera är privatägt men startades av Kemanord på 70-talet för att hålla kemiindustrin med material. Permascand huserar fortfarande på området där den gamla ”gummifabriken” stod i början av 40-talet, dock med några nytillkomna byggnader.
Mer om detta kan du läsa här under fliken ”Sevärdheter” och sidan ”Ljunga Museum”

Hotlink, Upphovsman: Nilsson, Pål-Nils

Är man intresserad av mer ingående tankar och teorier om Ljungaverkfabriken ang. de rykten som florerar om ev. tillverkning av tungt vatten (D2O) så kan jag rekommendera nedanstående böcker som är skrivna av Ulf Sundholm som är från byn som dels jobbat inne på området och dels kommit över många gamla dokument om fabriken vid köp av området för ett antal år sedan. Om allt han skriver är sant vet jag inte, men det är intressant läsning oavsett.
Ulf Sundholm på Adlibris

Mer om D2O finns även på Facebook i gruppen ”Tungt vatten D2O under andra världskriget” där Ulf själv är med och diskuterar ämnet emellanåt.