Gott Nytt År på er..

Har surfat runt lite på Facebook och andra sajter ikväll efter att ha ätit god mat hemma hos lilla mamma, och ser till en början lite förskräckt att många är glada att skitåret 2014 äntligen tar slut? Varför undrar jag, har det varit ett så dåligt år i år?
Vad är det som hänt?

Ja, om jag kikar på mitt eget år så började det väl ganska OK må jag säga, inte skitbra och inte skitdåligt, men helt OK.
Det hände väl kanske inte så mycket de första månaderna, men i början Mars månad blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att nomineras till rådet för likabehandling på Unionen vilket jag naturligtvis accepterade.
Sagt och gjort, i April blev jag invald i Rådet för likabehandling (Unionen Mellannorrland) som suppleant i 1 år.
I och med detta tror jag att jag fick upp ögonen lite mer än tidigare angående diverse orättvisor och diskriminering av olika minoriteter här i landet. Vi må tycka att vi är jäkligt jämlika här i Sverige, men tittar man lite noggrannare så finns det nog en hel del som behöver åtgärdas. Då pratar jag om hur folk tänker, det är inte ok att tycka att t.ex en homosexuell man/kvinna ska behöva stå ut med glåpord och anmärkningar om deras ev. leverne tillsammans med en likasinnad, det finns ingen anledning att berätta för någon mörkhyad att dom är mörkhyade genom att använda N-ordet i tid och otid, eller ens alls. Någon är kanske lite hindrad att utföra vissa arbeten p.g.a handikapp, jag tror inte att någon handikappad blir glad eller bättre i sitt handikapp genom att någon/några ideligen påminner om detta tillkortakommande. En kvinna ska inte behöva ha lägre lön än en man bara för att hon är kvinna, gör man samma jobb ska man naturligtvis ha samma lön. Samtidigt bör väl också nämnas att det är inte OK att göra ner en man som arbetar inom vad man kanske ser som typiskt kvinnliga yrken.

Ja jag har lärt känna en hel knippe nya härliga människor via detta råd, och lärt mej se på saker på ett annat sätt, och jag hoppas att även jag kan ha bidragit till att de andra kanske också fått några nya infallsvinklar på saker och ting genom att jag som glesbygdspojk bidrar med mina erfarenheter och åsikter.
En sak med detta råd som får mej att le ibland är det faktum att jag i somras deltog i prideparaden i Sundsvall vilket jag förmodligen aldrig skulle gjort om det inte vore för det här uppdraget. Min erfarenhet av det är nog att till sommaren kommer jag nog delta i den som privatperson, inte för att jag på något sätt konverterat eller så, men det var ren karnevalstämning där och alla var jäkligt uppåt och glada. Tror aldrig jag sett så många glada människor på ett och samma ställe någon gång tidigare om jag ska vara ärlig. Och till dej som aldrig varit med där tidigare kan jag säga att det är INTE bara HBTQ-personer som deltar. En stor skillnad man direkt märkte var avsaknaden av alla överförfriskade fyllon som vinglade omkring längs gatorna, här verkade det vara i princip nyktra glada människor med full koll på vad dom gjorde.
Ett deltagande betyder ju även att du sätter ner foten och visar att det är OK att vara HBTQ, att det är OK att inte passa in i de uråldriga patriarkala mallarna. Alla är vi människor men olika som individer.

Ja, annars då?
Jo, det var ju ”supervalår” också, även om jag inte fattar varför man kallade det så.
För min del innebar sommaren och hösten att jag ägnade mycket tid till att debattera med folk angående dumheten eller snarare det idiotiska i att rösta på ett fascistparti som Sverigedemokraterna. Deltog även i en manifestation på ”hillen” samma dag som Åkesson med anhang förpestade luften på torget i Ånge.
Nu vet jag inte riktigt hur väl jag lyckades i detta arbete, men jag vet iaf att jag fick några att vakna till och börja använda det dom har mellan öronen, fick t.om ett tack från en person som börjat läsa lite mer faktainriktad information om SD, deras historia och ideologigrunden för dessa idioternas sammansvärjning.
Ja de som följt bloggen vet ju vad jag har för tankar om detta avskrädesparti och hur jag gång på gång påvisat vad för rasistisk nötpåse partitoppen består av.

När jag tänker efter så kanske dom som tycker att 2014 varit skit har rätt iaf.
Jag menar SD fick först in 2 figurer i EU-valet i Maj, den ene Peter Nalle Lundgren vilken jag inte undersökt så mycket om, sen Kristina ”Räkneexemplet” Winberg.

Inte nog med detta så gick man även framåt i riksdagsvalet, från 5,7% 2010 till 12,86% i år 2014. 🙁
Det är synd om Sverige när nästan 13% önskar ett nyfascistiskt styre må jag säga.

Vi fick även 2 SD’are till i kommunfullmäktige och dom fick hela 6 mandat i landstingsfullmäktige.
Spontant så blir jag rent mörkrädd när jag ser vissa av namnen som skall sitta och kosta skattebetalarna pengar, det är alltså folk som jag inte ens skulle anförtro att gå ut med soporna ens.
Det mest skamliga är nog ändå att vi har ett riktigt äckel till nazist som sitter som andre vice talman, fy fan..
Ja, på det stora hela har det nog också varit ett skitår, året då 13% av Svenskarna legitimerade fascism och främlingsfientlighet, det var då för väl att regeringen och alliansen lyckades få till en överenskommelse som stängde ut dessa troll åtminstone i riksdagen för en tid framåt.

Nog om dessa fascister som skyller allt ont på invandring/flyktingar nu, snart är det ett nytt år och då skall allt bli bra, eller snarare bättre.

Slutar ett jobb som jag trivdes bra med nu vid årsskiftet och börjar ett nytt den 7 januari, ser med spänning fram emot detta och hoppas och tror att detta är något som passar mej som hand i handske, det enda tråkiga är att det blir 10 mils pendlande ToR varje dag.

Jomen visst ja, nyårslöfte…
Tänkte egentligen inte avge något sådant mer än att lova att inte lova något.
Men jag har ångrat mej, jag lovar att i vanlig ordning och med en icke förminskad energi debattera det sjuka i att förespråka en fascistisk framtid för våra barn och barnbarn. DVS jag kommer som vanligt sabla ner SD’s korkade argumentering med oförminskad kraft. Det tycker jag varje ansvarsfull medborgare borde lägga tid på.

Gott Nytt År på er, och då avses alla anständiga människor i och från överallt på Tellus.

Detta inlägg publicerades i Egna funderingar och märktes , av Christer Gunnarsson. Bokmärk permalänken.

Om Christer Gunnarsson

Liten blogg om en stor gube som ämnar krympa en del. Christer Gunnarsson heter jag, född hösten 1965 och boendes i Ljungaverk. Ensamstående och trivs väl bra med det, eller finner mej åtminstone i hur det idag ser ut på den fronten. :-) En del kallar mej kommunist, och visst, mycket av åsikterna drar långt åt vänster. Men jag vill nog hellre titulera mej humanist. Har inte mycket till övers för rasister och annat pack ute på yttre högerkanten.