Ser ut att bli en fin dag idag.

Iofs -19 när jag vaknade, men kvicksilvret är i skrivande stund redan uppe på -11.

Härligt med helg och ”mötesfritt”, men till veckan börjar det om igen.. Iofs ganska roande också på samma gång, jag har ju varit ganska involverad i fackföreningsrörelsen förr, förtroendevald på olika poster i ~10 år, men något liknande har jag aldrig ens hört talas om. Att det 2013 fanns företag som inte hade kollektivavtal kom som en överraskning ifjol när jag började där, och så otrygga anställningsvillkor får man nog backa bortåt 100 år för att finna. Lönen ligger väl ungefär ungefär på vad jag tjänade för ~14-15 år sedan.
Men vad gör man inte när man börjar få slut på stämplingsdagar, blev ju så passande uppringd av en bekant som tyckte att jag borde testa, jaja 🙂 ..
Baksidan är ju också den att när man tar en sådan anställning så sänks ju även inkomsten rejält, dvs det som sjukpenning och A-kassa grundas på.

Ja, kika själva och bedöm. –> ”Unionen varslar om strejk på callcenter i Fränsta.

Men uppenbarligen är det inte helt ovanligt i branschen nere i Stockholm får man höra? Dags för Stockholmarna att röra om i grytan då om det är sant, själv har jag ingen koll på läget där nere.

Det tråkiga är ju att det oftast handlar om unga killar och tjejjer som inte har någon större erfarenhet hur det fungerar i arbetslivet, och med lite hot, fagra löften och rena lögner kan det nog vara svårt att stå emot om man inte vet annat. Hur det än är så är det ju tragiskt om människor i 20-årsåldern skall behöva bli stämplade som svartfötter inom fackföreningsrörelsen för resten av sitt liv p.g.a att dom inte fått information om sina rättigheter eller förstått vikten av att ta del av den.

Hur det än är så känns det som att vi gör rätt med tanke på alla mail, SMS, telefonsamtal och kommentarer man får med ”Lycka till”, ”Va, är det så illa?”, Hejja, stå på er” mm mm.. Tack för stödet, vi kommer kämpa vidare.

PS, har fungerande mobil igen nu, så nu går det att nå mej nästan när som helst igen.
Tack.
🙂

Detta inlägg publicerades i Egna funderingar av Christer Gunnarsson. Bokmärk permalänken.

Om Christer Gunnarsson

Liten blogg om en stor gube som ämnar krympa en del. Christer Gunnarsson heter jag, född hösten 1965 och boendes i Ljungaverk. Ensamstående och trivs väl bra med det, eller finner mej åtminstone i hur det idag ser ut på den fronten. :-) En del kallar mej kommunist, och visst, mycket av åsikterna drar långt åt vänster. Men jag vill nog hellre titulera mej humanist. Har inte mycket till övers för rasister och annat pack ute på yttre högerkanten.