Tripp till Sundsvall bl.a..

Japp, idag skulle det handlas försenad födelsedagspresent till sonen Zakarias som fyllde 18 år den 18 Juli. Jag, Zacke och Josefin drog iväg ganska tidigt för att hinna med allt, då bl.a en bowlingsväng också.:-)
Vi hoppar direkt till Birstahuset och Rocks, där kollades det skivor med både film och musik på.

Lite käk på MAX känns liksom självklart, tycker man ens att man varit i Stan utan ett MAX-Besök?

En sväng till MediaMarkt och förvånade miner när man såg hur Sundsvalls ungdomar roat sej, vad har dessa slirande människor för slags föräldrar kan man tänka.

Efter en hel del shoppande av bl.a en Soft Air Gun? åt sonen så styrdes kosan hemåt.
På vägen hem så klurade jag lite över vad vi skulle hitta på istället för det uteblivna bowlingspelandet (Dom hade tydligen sovmorgon på sommaren och öppnade inte förrän 15.00???)
Hur det nu var kom jag på att vi skulle plocka upp Ida i Stöde och att jag skulle bjuda hela gänget på glass i Ljungaverks FD kyrka. (Ja, det är antagligen den enda kyrka man sett annonseras ut på www.blocket.se och som fungerar som en glassbar)
Det roliga var att vi lät bli att tala om vad vi skulle göra, hon var nog en smula nyfiken på vägen mot Ljungaverk tror jag. Hehehe

I denna kyrka/byggnad har jag deltagit i en hel del skolavslutningar/julspel etc etc, ja, jag har även konfirmerats där under dåvarande Prästen Tor Sjöstedt, typ 1977 vill jag minnas att det var.

Och nu stod jag där utanför och skulle premiär-äta Belgisk ”hemgjord” glass. :-S
Behöver jag inflika att situationen kändes mysko?

Den Söta Synden. 🙂 Skönt namn..
Väl där inne så blev det idel glada miner.

För dom som inte besökt denna förträffliga inrättning vill jag bara varmt rekommendera ett besök, denna glass är inget man kan jämföra med den man finner på ICA och Konsum vill jag lova.
För er som redan varit där behöver jag nog intet säga, möjligen -”SPARA LITE ÅT MEJ MED”
😛


Väl hemma efter allt rännande så relaxxade jag med en Forsgården Pizza och en svagöl framför en riktig skitfilm, Tactical Force hette den.

Detta inlägg publicerades i Egna funderingar av Christer Gunnarsson. Bokmärk permalänken.

Om Christer Gunnarsson

Liten blogg om en stor gube som ämnar krympa en del. Christer Gunnarsson heter jag, född hösten 1965 och boendes i Ljungaverk. Ensamstående och trivs väl bra med det, eller finner mej åtminstone i hur det idag ser ut på den fronten. :-) En del kallar mej kommunist, och visst, mycket av åsikterna drar långt åt vänster. Men jag vill nog hellre titulera mej humanist. Har inte mycket till övers för rasister och annat pack ute på yttre högerkanten.