Ja, det kan man kanske säga, åtminstone den här studiecirkeln med våra nya ”Ljungaverkare”.
Jag har som kanske bekant deltagit lite nu och då i en studiecirkel där vi hjälper flyktingarna på byn att lära sej lite vad man kanske kan kalla vardagssvenska. Det handlar då om enklare övningar för att underlätta t.ex vid kontakter med grannar, på affären, med myndigheter, ja för att kommunicera lite med oss svenskar helt enkelt.
Vi som deltagit som ledare i studiecirkeln är allt från riktiga lärare till vanliga medborgare utan någon som helst lärarerfarenhet, kort sagt ett gäng glada människor som vill försöka göra en insats.

Det har varit riktigt kul att vara med även om jag knappast kan säga att insatsen från min sida varit speciellt stor som ”lärare” på det viset. 🙂
Däremot så har jag ju lärt känna några av människorna som var där, både flyktingar och cirkelledare.
Uppslutningen har varit bra de gånger jag varit med, och nu sist räknade jag in 9 vuxna, 5-6 ungdomar och ungefär lika många mindre barn, summa kardemumma kring 20-22 deltagare och 3 ledare.

Igår var det den sista gången på nuvarande cirkel, men som det verkar på både deltagare och ledare så är en ny cirkel inte långt borta.
Ta chansen du också att lära känna nya människor om du får möjligheten, för när man lär känna någon så är ju denne inte längre en ”främling” som man medvetet eller omedvetet tittar lite misstänksamt på.
🙂